Jag klarar det här skitbra så det är inte ett dugg synd om mig!

Vaknade 04.50 idag med ont i fötterna vilket skvallrade om ännu en tuff dag. Enligt vintertiden var den förresten bara 03.50. Insane! Sover så kasst nu.  Ottilia vaknade inte långt senare och när klockan 07.30 bestömde jag mig för att klockan nog istället var 08.30. Det är nog inte vintertid på riktigt förrän herrn i huset har vaknat och klättrande ställt om ALLA  klockor i huset, inklusive den på micron. Mitt argument höll för min älskling gick upp. Kánske hjälpte att han fick sovmorgon  igår.

Det var 1-årskalas för Ottilia kusin Alva idag. (Frågar ni henne är det lillasyster, våga inte säga emot.) Blev mycket läppavläsning men det gick bra tror jag.  Tungt var det men också väldigt trevligt. Efter tre timmar fick sven köra hem mig.

Nu har jag vilat och det känns något bättre. Jag sitter och försöker uppriktigt skriva positivt, men ut kommer mest tråkigheter. Jag suddar ut dem så ni slipper se. Det har inget informationssyfte ändå just nu. Ja, jag är ledsen, arg och trött. Jag är rädd för att jag i min sjukdom kanske blivit lite sämre igen, eller är det  bara en dålig vecka? När jag sen kommer till neurologläkaren  Birgitta och hon frågar ”När blev det värre?” ska jag svara ” Jag minns inte, läs min blogg!” Det är ju också ett sätt att få fler läsare.

När man är skakig är det ganska mycket grejer man inte kan göra fast man kan göra dem. Man gör dem bara så dåligt så man till slut får sluta försöka. Man slutar sminka sig för att man inte ska hacka ut ögat med kajalpennan, man slut plocka ur diskmaskinen för att allt porslin går sönder. Idag fick jag allt ge mig med att lyfta upp kaffekoppen. Efter att ha spillt två gånger (som tur var kom det inte i soffan) gav jag mig. Jag får leva på den farliga sidan i min egen soffa och en billigare tröja.  Bra att ha Lisfisa där då som lyfte upp kaffet åt mig varenda gång. Det funkar lika bra det. Varför ska man lägga en massa energi på att kämpa med en sån sak.

Och våga inte tycka synd om mig, för jag klarar det här skitbra så det är inte ett dugg synd om mig!

4 svar till “Jag klarar det här skitbra så det är inte ett dugg synd om mig!

  1. Du är bäst (och det är inte ett dugg synd om dig :)) Jag önskar bara att jag hunnit prata mer med dig – och tecknat framförallt! Jag vill öva med dig en dag, så jag lär mig vart jag ska teckna 🙂

  2. Inge synd om dig, skaffa dig en termomugg med lock, en sådan har jag. De fungerar ju som pappmuggar man får på macken (eller som pip-muggar men det behöver man ju inte tänka på) med ett litet hål i locket som man dricker ur så kan alla stressade viktiga män i kostymer ha dem i bilen utan att spilla på slipsen. Och jag fick den för de stressiga jobbdagarna när man kastar ner en påse varma koppen, häller på varmvatten, tar en fralla mellan tänderna och springer. 🙂

    Ge upp kajal, börja färga ögonfransarna (håller ca 1 månad, kostar ca 100kr om nån gör det på en) så slipper du mascaran. Ska man ha galghumor kan man ju säga att du måste vara proffs på att dutta på puder i alla fall! 😉

    En blogg är väl ett utmärkt sätt att hålla reda på vad som händer i livet och när förändringar sker. Det är ju inte alltid man märker dem själv och en dag så inser man ”nu är jag såhär, när hände detta egentligen?” och då kan det vara bra att se bakåt och se hur det förändrats. Och det tror jag gäller både en själv och tex hur man trivs på jobbet eller hur hundträningen går. Borde väcka Novas blogg igen..

    Kram!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s