Igår eftermiddag hade jag vattengympa. Pga av förkylningar och helgdagar var det någon månad sen sist jag var i bassängen och nu skulle sjukgymnasten dessutom vara med och se hur jag klarar träningen. Tolkcentralen klantade bort min beställning vilket lite surt men samtidigt som en lättnad. Det räcker med en sjukgymnast samt assistent i publiken även om flytande kommunikation hade varit att föredra. Assistenten tecknade dock det behövligaste. Innan träningen sa jag till sjukgymnasten att jag tyckte träningsprogrammet är rätt lätt. Där kan jag ju säga att jag levde i total förnekelse, vilket jag fick erkänna efter halva programmet. Övningarna i sig var inte fasligt svåra, det förstås men att hålla balansen samtidigt var det.
Låt mig berätta för er om vuxenhabs bassäng i fall att ni inte varit där. Det är helt okej där när man väl vant sig vid att andra funktionshindrade som får hjälp. De flesta har det betydligt besvärligare än jag och det är svårt att. Ibland får jag för mig att jag tittar rakt på min egen bisarra framtid. Bassängen är inte så stor men riktigt varm och skön: 34 grader. Ibland har man tur som jag igår och då är man helt själv i bassängen. Ett gigantiskt badkar att skvimpa runt i. Det finns en trappa ner men den är så himla lång. Jag har upptäckt den fantastiska liften istället. Man får en sele runt sig och när man lyfts glider man automatiskt i den. Man gungar lite behagligt ut över vattnet och sedan sakta nedåt. Har de ingen sån på ert spa? Det borde de investera i. Jag dagdrömmer om att gustavsvik ska skaffa en sån så man kan hissas upp till toppen av vattenrutchbanan. Det vore schnajdigt. Jag hatar höga höjder men äääälskar rutchbanor.
Okej, åter till min träning: den var jobbig. Efteråt var jag helt körd. Jag har fortfarande skitont och jag tänker att det är orättvist att andra tränar får ont och sen blir smalare och starkare av det medan jag mest bara får ont. Töntigt, men det är säkert nyttigt för mig. Nästa gång ska jag vara överdrivet försiktig och ser vad som händer då.
Ett gott liv 