Vem behöver Liseberg när man har färdtjänsten?!

Min livsuppgift den här måndan är huvudsakligen bara att få tiden att gå så att det kan bli tisdag. Imorgon får jag en ny lättviktig rullstol och jag har skyhöga förväntningar på den. Det går liksom inte att hålla sig rationell och lugn inför en sån här sak. Inombords är jag en liten Ottilia som hoppar jämfota då hon fått glass i sikte. Rent praktiskt var dagens plan att ta en kort sväng till Ikea på förmiddan och sen att vattengympa bort eftermiddan i 34-gradigt vatten. Nu känner jag dock att jag inte kommer fixa med så mycket. Jag är förkyld så jag borde stryka träningen men jag vill inte!! Jag måste få brottas mentalt med mig själv ett tag innan jag går med på det. Det blir nog ingen Ikea heller, i alla fall inte på förmiddan.

Nu ska jag spendera en stund halvliggandes med benen i högläge och berätta om det som bör förtäljas från helgen.

Igår hade jag möte med min bokbödlar (läs bokbögar) hos Elin som bor en och en halv trappa upp utan hiss. Jag tänkte att det nu kanske är dags att prova färdtjänsts trappklättrare och fick ett tillfälligt tillstånd att boka den. Chauffören som kom var en av de trevliga men inte så eftertänksamma typerna. ”Sist jag såg din hade du rullator och såg frisk ut. Har du blivit jättesjuk i rullstol?” Jag tänkte ”Ät skit och dö, din tönt!” Men svarade istället artigt för han menar ju inget illa. Jag åkte i min rullstol. Han glömde spänna fast den ordentligt (bara bakdelen) så vid första inbromsningen känner jag hur stolen glider och tippar. Det fick bra, men han blev själv ganska skärrad så jag fick lugna honom.

Väl framme får han problem med att få fast rullstolen på trappklättraren, då börjar jag undra om jag verkligen vågar det här. Snubben har problem att få fast rullstolen vid trappklättraren men lyckas till slut och då kör vi. Funkar bra tills trappen börjar svänga. Då sitter vi istället fast. Vi kommer varken ner eller upp. Jag börjar plocka bort fotstöd och annat som sticker ut och förstör. Till slut kommer vi vidare och helskinnade upp. Han säger till mig att jag måste be hjälpmedelscentralen förlänga handtagen för att fästa rullstolen säkert nu gick inte. What!!? Att säga så är ju som att tala om för stackarna högst upp i pariserhjulen att skiten kan braka ihop när som helst.

När det var dags att åka hem gick det dock jättebra. Den chauffören hade inga problem att montera fast stolen. Nervöst, yes, men betydligt tryggare.

 

 

 

Bild på trappklättrare:

http://www.shrtranas.se/hjalpmedel/21-trappkl%C3%A4ttrare.jpg

 

 

2 svar till “Vem behöver Liseberg när man har färdtjänsten?!

  1. Anna Martinson

    Du lever ett äventyrligt liv:-)

  2. Elin å jag mötte trappklättraren när vi gick! Såg rätt så läskigt ut! Och… Hur tusan skulle du sitta närmast räcket?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s