Sålla bort omvärlden

I lördags var jag och Sven barnlediga. Ottilia hade åkt på kollo hos mormor och anders medan vi skämde bort oss själva på restaurang a mano. Innan vi ens hunnit beställa maten dog batteriet i mitt CI. För ett par år sen hade en sån sak sabbat hela kvällen för med hörapparaten hörde jag inte ett skit. Det var bara massa skräpljud. Nu gjorde det ingenting. Vi tecknade till varandra hela kvällen. Sven fick sköta pratet med kyparinnan men det brukar han ju alltid få. Det var himla mysigt att teckna. Ljuset var dåligt men personalen grejade lite så det blev hyfsat. Ganska läckert att ha en funktionsnedsättning som sållar bort omvärlden åt en när man är på romantisk dejt. Med mitt synfel som en snygg passpartan runt min äkta mans ansikte och viftande händer var det fom gjort!

Till slut tog jag faktiskt av mig hörapparaten också. Den hjälpte mig ju ändå inte ett skvatt. Vi hade superhärlig kväll! Jag känner mig så glad att jag och Sven, där för två och ett halvt år sen, fick börja på audiologmottagningens TSS-kurs. Jag är ännu gladare att jag själv fortsatte öva och att Tess lärt mig taktil avläsning. Att så många runt omkring mig också intresserar sig för tecken, både familj och vänner. Det är så skönt att ha ett alternativ till sin halvtaskiga hörsel.

Jag vill också tacka Oscarsakademin! Good night Orebro!