Jag har lånat en bok av min mamma och börjat läsa. Den heter ”Hjärtat har inga rynkor” av Mark Levengood. Han har skrivit en hög krönikor och samlat i en lite lagom liten bok. Den är dråpligt rolig men jag blev lite chockad av att läsa den. Den är ganska cynisk, bitter och lite elak. Det stämmer inte alls in med min bild av författaren. Det skriftliga språket känns inte alls som hans. (Nej, den är inte på finska.) Här är ett exempel på ett citat ur boken:
”För bara någon timme sen var fågelsången en ren njutning, men nu vill man köra upp en pinne i fågelfan och använda honom som toalettrensare”
Det låter inte riktigt som den Mark Levengood man ser på TV. Eller så är just sånt han säger i TV men man märker det inte för han låter så otroligt lugn och fridfull på sitt finlandssvenska vis. Fundera på det!
”För baaara någon timma seeedan varr fågelsången en ren njoootning…”
Det är säkert därför vi tycker om honom. Det är ju helt sjukt roligt ju!
Jag älskar Jonas Gardell och nu älskar jag Mark Levengood också. Den som ändå fick vara deras adoptivbarn. Lyckos!
Här är några fler citat:
”Jag har inga fördomar mot lesbiska, jag har fördomar mot människor överhuvudtaget.”
Hans mamma är också rätt rolig:
”Jag ska köpa en ny spegel idag. Min gamla har gått sönder. Jag ser mig i spegeln och det är någon gammal kärring som tittar tillbaka”
”Du ska få ett visdomsord från Finland av mig. Något att sy korsstygn och hänga över din säng; Om du har ett paraply uppstucket i rumpan, öppna det inte!”
Spände ni precis er ringmuskel? Mm, det gjorde jag också.
Ett gott liv 