Lika trevligt som jag hoppats på

Den irländska pubaftonen blev lika trevlig som jag hoppats. När man får avslag från tolkcentralen är det verkligen ren lyx att ha en assistent som kan syntolka taktilt. Det borde ju egentligen vara en självklarhet för alla personer med dövblindhet, men det är det inte. Dövblindhet är inte tillräckligt för att få assistans och tolkcentralens budget är väldigt begränsad. Man kan ju säga att jag har tur i oturen som även har ett neurologiskt funktionshinder så att jag får den hjälpen. :-/

Foto: Matilda Gunnarsson

Jag tror att vi var ca hundra pers på logen i min pappas gamla lada igår. Ett irländskt band spelade sin folkmusik, alla hade med sig mat och dryck. På scenen var det bra ljus så jag såg allt som hände där men att se mina bordsgrannar var svårare. Människor som kom och pratade med mig såg jag knappt alls. Min assistent fick tolka och det gick bra. Det kändes väldigt kul att folk kom över och hälsade. Att använda slingan var helt uteslutet, det var bara för mycket ljud.
Jag vilade CI-örat hela dan då jag haft en massa tjutande tinnitus i veckan. Jag tänkte att jag ville provköra CIt, men inte förrän slutet av kvällen för jag brukar bli trött på en gång. Musiken var uppdelad i tre ”akter”. I andra pausen underhöll min lillasyster och hennes kompis så då åkte CIt på. Det var väldigt kul och de var så duktiga! Värsta skillnaden på irländska musiken också. Med enbart hörapparat hörde jag den härliga takten men annars mest skrän. Jag uppskattade den ändå och det härliga gunget. Med CIt hörde jag musiken på ett helt annat sätt. Jag hörde melodin och instrumenten. Jag blev som beräknat väldigt trött. Efter några låtar kom det där ljudfenomenet som betyder att jag måste ta ut CIt på en gång. (Låter som om nån plötsligt vrider upp volymen på max och sen slår huvudvärken till.) När man väl hört musiken genom en ljudprocessor kändes det rätt värdelöst att höra genom en vanlig hörapparat. Det är en grej man ska ha klart för sig; ljudprocessorn som sitter bakom örat, kopplat till ett hörselimplantatet, ser ut som en hörapparat men är snarare en liten dator. Den kostar omkring 5 gånger så mycket som en hörapparat. Musiken var snart slut och då drog vi oss hemåt.
Ottilia var enda barnet där men det var inget gnäll från henne. Under första akten kunde man verkligen se hur otroligt uttråkad hon var trots att hon inte gnällde. Vi hämtade upp lite leksaker till henne, då kom hon också på hur kul det var med all uppmärksamhet man kunde få av församlingen på logen.

Ett svar till “Lika trevligt som jag hoppats på

  1. Bengt Mattsson

    Hej

    Jag vill gärna få kontakt, mejla mig

    Med vänlig hälsning, Bengt

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s