Ottilia har tappat sin första tand idag. Jag blev så stolt så det var larvigt. Föräldraglädjen var total. Hon pillade ut den själv på dagisvilan, tog med den hem i ett kuvert och visade mamma och pappa som skrek av glädje. Hon lade den förstås i ett glas med vatten sen och när hon somnat byttes tanden ut mot en guldtia som sig bör och sen hade vi världen konstigaste samtal.
Pappan: Du, vad ska vi göra med tanden?
Mamman: Vad menar du? Släng den i komposten.
Pappan: Ska vi inte spara…
Mamman: Uääää fy, släng den!
Pappan: Men, man brukar ju spara mjölktänder.
Mamman: Nähä
Pappan: Min mamma gjorde det.
Mamman: Din mamma? På ett litet altare kanske?
Pappan: Ja precis. NEJ.
Assistenten: Mina föräldrar sparade våra tänder också.
Mamman: Blä! Sparade de era avklippta naglar också?
Pappan: Inte alls samma sak.
Mamman: Nä okej, vill du spara tanden så gör det men inte i närheten av mina grejer. Typ bland dina manchesterknappar eller i strumplådan.
Jag kan inte fatta att folk sparar på gamla tänder!
Ett gott liv 
Jag har en tändsticksask med min mjölktänder i… Det är nog du som är konstig Frida, du är nedröstad! 😉