Vilken liten retsticka!
– Hur var det idag i skolan?
– Bra.
– Ohhhh, berätta.
– Nä, jag ska dricka vatten, säger hon och går inte alls för att dricka vatten.
-Men… Vad gjorde ni?
-Jag minns inte, svarar hon illmarigt och finurligt. I handen har hon en gul ros.
-Vilken fin ros. Vem har du fått den av?
-Vet inte…
Skitunge liksom! Hon hade uppenbarligen haft en bra dag, men jag fick inte ett vettigt ord ur henne förrän hon senare använde min dator och jag i en snabb aktion övermannade henne och stängde igen den.
– När ru berättar hur du har haft det i skolan idag får du fortsätta spela!
Tro mig, hade hon lekt med dockor hade jag satt en kniv mot barbies strupe, tro mig, men det hade inte varit i närheten lika effektivt som att stänga igen datorn när hon är inne i nåt.
Jag fick veta att de ätit Skabetti (hon uttalar det så) och köttfärsås till lunch. Hon har ritat och på rasten lekt ute med Nelly och Svea. Rosen fick hon av de stora mellanstadiebarnen. De andra barnen hade skolväskor. Svea också, men den såg ut som en stor handväska.
Ett gott liv 
Hon har lärt sej av de andra barnen hur man ska svara helt enkelt. När jag gick i skolan och frågade de hörande i klassen så sa de skit i det du jävla pucko. En vacker dag sätter hon lösenord på sin dator. Man ska inte snoka i sina barns liv för mycket. När jag var i Danmark på läger 1989 städade mamma ordning i mitt rum och la saker som hon tyckte att jag skulle kasta i lådor. Jag tog upp dessa saker och la dem där jag ville ha dem. När jag flyttade hemifrån i september 1989 fick hon inte ha nån nyckel hem till mej.
Rosen som hon hade fått hade hon fått för att de större killarna tyckte synd om henne som har en mamma som är handikappad. Hon berättade för dem att du har flera handikapp. Jag forskar om hörande så jag vet hur många hörande tänker.
Maria, det där är något du totalt hittat på själv. Alla barnen i Ottilias klass fick en ros av de större barnen som en välkomstpresent.
Var försiktig med vad du skriver för att ”barnen skulle tycka synd om Ottilia för hon har en handikappad mamma” skulle kunna uppfattas som kränkande av mig. Andra funktionsnedsatta kan även läsa det och känna sig kränkta.
När du skriver att du vet hur hörande tänker kan även det uppfattas som kränkande av hörande som läser.Du vet bara hur du själv tänker. Ingen vet hur du tänker och du vet inte hur andra tänker. Du kan bara gissa. Det är viktigt att du förstår skillnaden och inte kastar ur dig anklagelser när kommenterar här.
En kommentar till dig, Maria Ebbeskog. Tycker att det är lite märkligt hur du kan veta så mycket om saker, varför det eller det händer, osv utan att själv ha varit med och sett med egna ögon. Man ska inte tro att man vet så mycket om andras liv när man inte är delaktig i verkliga livet utan bara genom en blogg. Tack för mig!
Eftersom jag forskar om hörande vet jag hur många hörande tänker. Jag hade en dövblind kompis. Hon fick en käpp i magen helt plötsligt av min farmor. Min farmor ville skoja med henne. Det finns en bok som heter ”Är du verkligen döv. Du ser så pigg ut.” I den står lite saker som hörande har sagt. Jag har själv drivit en del hörande till vansinne genom att bara prata med dem när de tittar på mej. Att man ska titta på hörselskadade när man pratar fick jag veta först när jag började i Alvik. Jag träffade en f.d. klasskomps som jag hade i hörande klass för nåt år sedan. Jag drev henne till vansinne genom att bara svara henne när hon tittade på mej. Vi träffades bara några gånger. Hon tyckte nog att jag var knäpp. Så betedde jag mej inte när jag gick i hörande klass.
Här är en dum sång som vissa hörande tycker är kul 😦
Är du döv eller dum i huvudet 😦
https://www.youtube.co/m/watch?v=EMUDuYzSAVs
Mvh Maria