Min septumpiercing har jag haft i drygt 13 år. När jag gjorde den var de väldigt ovanliga. Framförallt på tjejer. Det var därför jag ville ha en. Jag ville väl vara lite bad ass sådär. Under en resa till Göteborg fick jag syn på smyckena i ett skyltfönster och bestämde mig lite spontant för att slå till. Det var ringen stor grej för jag hade redan flera sen tidigare (navel, ögonbryn, näsving och nipple), men det är den enda jag behållt efter att jag fått barn trots vissa påtryckningar från omgivningen. Den där piercingen har dock aldrig riktigt läkt rätt. Den har vandrat utåt och genom den tjocka huden där det är väldigt smärtsamt. Jag blev rekommenderad att göra om den och slippa skiten.
Så jag bokade en tid hos Mats på Big slick tattoo och tog mig dit igår. Att göra om en gammal piercing ger inte riktigt samma förväntansfulla käknsla som att göra en ny. Man har ju redan haft den där. Lite som att gå till frisören och komma ut med exakt samma längd och frisyr på håret som man kom in med. Ingen kommer säga ”Åhhh, har du piercat dig. Vad läckert!” Såå jag var lite sugen på att skaffa en helt annan piercing. En Medusa. Men jag vill ju fortfarande ha min gamla bekanta snokring.
Nåja, väl där frågade jag lite om möjligheten att göra två piercingar vid samma tillfälle.
Det går, men rekommenderas inte, sa han. Inte för att det medför risker eller läker sämre, men det gör ont och är inte så angenämt. Jaha nä, då skiter vi i det. Sätt i en ring i näsan bara.
Så gjorde han det. Kändes som som att ta en spruta ungefär. Ont, men inte så farligt. Jag satt kvar i rullstolen, framåtlutad med huvudet bakåt. När den väl satt där var jag supertaggad och bestämt. Jag gör den andra också. Bring it on!
Mats hämtade grejer och jag fick lite publik i tatueringsstudion. Va, gör hon en till nu? Tuff brud! Assistenten stod bredvid och tolkade. Andra håltagningen gjorde ondare men var snabbt över. Jag tittade mig i spegeln. Men hallå, gjorde jag precis den där? Jag är ju 32 år och småbarnsmorsa. Slutade jag inte med sånt här för typ 13 år sen?… Tydligen inte! Och det blev ju råsnyggt! Varför skulle man sluta med det? Ha!
Om jag nu ska förlora synen framöver så är ju piercing ett väldigt taktilt sätt att uttrycka sig. Jag gillar ju allt som stannar permanent så jag vet hur de ser ut utan att se dem. Smink, hår och kläder ändrar man ju varje dag.
Ett gott liv 