Det fanns mycket vackra kläder och tyger i Vietnam, men att shoppa kläder var inte helt jättelätt. Storlekarna är helt annorlunda i Asien. Jag som har storlek M hemma behövde storlek XXL där borta. Sen tänkte jag att det vore trevligt att hitta en bra skräddare och sy upp några plagg. Inte en snubbe som skickar beställningen till en fabrik där något sliter under farliga arbetsförhållanden utan någon som syr kläderna själv.
Jag lade ner lite tid på efterforskningar och fick vägbeskrivning av en tjej till en liten
klädbutik utan skylt. Den var liten och utmed väggarna hängde väldigt fint designade kläder. På golvet låg små rester av tygprover. Skräddaren som jobbade där var jättemysig och hette Thuan. Jag hade med mig min favoritklänning och bad honom sy upp tre likadana i olika tyger. En enkel modell som är bekväm, men fin. Han hade inga tyger i butiken för tillfället så jag åkte till grannstaden och köpte in tyger själv.
Han sydde på dem på tre dagar på en gammal symaskin som drevs med fötterna. Klänningarna blev superfina och jag fick en ny vän. En 40-årig japan som ser ut som 19 och bor i sin butik i Vietnam. Nu är vi Facebook-buddies.
Igår var det lördag. Jetlag rider fortfarande hela familjen. Sven och Ottilia åkte ner på stan för att shoppa. Jag försökte sova, men när det inte gick städade jag istället och sedan tog jag tag i ett projekt som legat ogjort och stört mig hela julen. Två hyllor som väntat på att komma upp i lagom ställa-kaffet-på-höjd bredvid min skrivfotölj i klädkammaren/kontoret/pysselrummet/skräprummet. Det var kul. Jag gillar att borra och sätta upp grejer. Med rätt assistent som också gillar sånt.
De här hyllorna tapetserade jag med utklipp från damtidningar från 50-talet för några år sedan. Det är noveller, reklam, arbetsannonser och reportage. Ett virrvarr av harlequinkvinnor, prusiluskor, strama ideal och Mad man-arbete. Någonstans i alla tidningar hittade jag visst ett udda reportage om en kvinna som tydligen är en mycket udda fågel och därför får ett helt eget uppslag. Hon spelar nämligen schack mot sin man när barnen somnat OCH hon röker dessutom pipa. Det räckte för att stå ut från en hel befolkning enligt en damtidning för 60 år sedan. Det är två väldigt underhållande hyllor som man kan sitta en halv dag och läsa.
Det är morgon och solen kysser varenda bit av havet, trädgården och poolen jag har framför mig. Samtidigt svarar havet med en svalkande men snäll vind. Jag sitter i den skuggande utomhusbaren på Romana resort. Sven och Ottilia har gått en trappa upp till restaurangen för att hämta frukost från buffén. Att snällt få vänta här har blivit en skön morgonritual med ensamtid och känna vinden kittla i nacken. Läsa lite eller bara titta efter folk som går till frukosten. Vi har fått många nya vänner här. Idag står en man och vattnar buskarna med den klassiska konformade hatten som många vietnameser har.
man ser om de är bra eller dåliga. Han knackade på kokosnötterna, pekade och klämde. En av få vietnameser som kan riktigt bra engelska. Han jobbar förstås på ett av hotellen här. Gapade stort när vi berättade om vädret i Sverige just nu. 50 grader kallare än här.
Vi får tips av honom om en ganska speciell restaurang också. Rúng Forest med mat och musik från ett etniskt folkslag i vietnam som heter
Okej, att resa med multipla funktionsnedsättningar, familj, assistans och en neurologisk sjukdom kräver att man har kontroll över väldigt mycket så idag är mitt kontrollbehov enormt. Imorgon kommer jag slappna av bättre. Bara jag ser till att allt blir rätt idag. Att alla hjälpmedel är med. Alla papper, alla mediciner och alla laddare. Alla jävla laddare. Herre Gud!
Ett gott liv 
