Vi har bestämt oss för att bo kvar i vår lägenhet och inte köpa radhus. Dels trivs vi bra där vi bor nu även om det är lite trångt. Vi har det väldigt bra anpassat här. Det vore guld med ett rum till, golvvärme och termostat men det är inte brådskande. Vi har precis fått ordning på altan och förråd här och vissa anpassningar finns inte där borta: synanpassningar och dörröppnare. Tack vare radhuset har vi dock fått upp ögonen för fördelarna av nybyggda bostäder. Där krävs inte så stora anpassningar som i gamla för att komma fram med rullstol. Planlösningarna är över lag öppnare och dörröppningarna bredare. Vi tänker bo kvar här ett tag till men hålla ögonen öppna på bostadsmarknaden och alla nybyggen som ploppar upp här och var i stan. När vi hittar rätt hus så hittar vi det.
För att verkligen göra ett statement av att vi ska stanna har vi ägnat ett par dar åt att sätta upp tavlor. Vi har bott här i två år utan att det blivit gjort så det är verkligen på tiden. Sven jobbar dag och natt om vartannat den här veckan så han är jättetrött. Jag har ont i kroppen och har PMS så det tar tid för oss att bli överens om nånting alls. Vi tjafsar så löjligt mycket att vi inte kan låta bli att skratta ihjäl oss ibland när vi hör oss själva. Vi har förresten väldigt snygga tavlor. Min förkärlek för film gjorde att jag när vi reste jorden runt för 8 år sen och besökte Hollywood köpte en massa läckra originalaffischer från mina favoritfilmer. Jag är tokig i SciFi och gamla svartvita filmer. När det gäller mina väggar är jag väldigt bestämd och jag har svårt att kompromissa. Sven har svår för det kreativa i att hänga tavlor på väggarna. Han vill helst bara hänga allt på en rak linje. Han låter mig hållas som tur är men hänger upp sig på att en enstaka tavla ska hänga precis och exakt på millimetern i mitten ovanför sängen. Då låter jag honom hållas. Det tar tid för oss att överleva det här projektet, men tavlorna SKA UPP! Just nu står alla tavlor i vardagsrummet och alla verktyg i köket i väntan på sortering och struktur. Jag vill bara få bort skiten, men om vi bara lastar ut allt i förrådet får vi det aldrig gjort. Det måste liksom stå här i vägen så jag snubblar och kör på skiten då och då tills jag får tokspel och antingen slänger ut allt eller tar tag i arbetet.
Idag ska vi nog få upp det sista om jag så dör på kuppen, men först väntar jobb, en tupplur och sen en barnpopkonsert på stortorget där vår Lisafisa ska sjunga. Sweet!
Ett gott liv 