Etikettarkiv: choklad

Dagbah holidayhouse

Så… i början av december vann Ottilia  en tävling där vinsten var en massa choklad till att bygga chokladhus. Vi har varit lite upptagna med annat, men nu blev det till slut av. Riktigt kul var det. Riktigt mycket choklad har vi ätit. Riktigt gott var det.*Bruöööp!*

Näh, skit i det här!

Jag började baka mandelbiskvier idag för att välkomna helgen, men råkade ta kokosmjöl istället för mandelmjöl i smeten till bottnarna. Samma färg på påsarna. Blev inge bra alls. Blä! Hann göra smörkrämen innan jag bara ”Näh, skit i det här!” Varför fortsätta baka nåt som smakar äckligt bara för att man är envis? Chokladen jag skulle täckt dem med får bli mitt fredagsgodis. Mums mums!

Nu är lilla mamma i onåd igen.

Jag drack nämligen upp den sista chokladmjölken igår morse. Nu får jag ingen puss av min dotter.

Två chokladfanatiker i samma familj funkar verkligen inte.

Nöjd i soffan

Något skönt det känns när man röjt ur Ottilias rum ordentligt, fått två timmars massage och sen toppat det med lite choklad på kvällningen. Om jag vaknar imorgon och har ont efter dagens arbete är det helt okej. Jag är så himla nöjd med hur jag fick till allt idag. Mnomnom…

Chockladmissbrukande mamma i onåd

Jag råkade i onåd hos min femåring i morse. Jag förtjänade det faktiskt för jag hade ätit upp allt godis utan att bjuda henne.

malmo_chokladfabrik_lakritsNi förstår, jag fick en chokladask i alla hjärtansdagspresent av min vän. Då ville Ottilia förstås att vi jag skulle öppna den på en gång, men jag vill spara lite på den. Jag lovade också att när jag väl öppnade den skulle hon få smaka. I morse hittade hon chokladasken fiffigt gömd under soffan och väldigt tom. Hon slet verkligen isär hela asken för att veta säkert.

Jag försvarade mig med att jag inte alls glömt bort henne. Att när jag ätit chokladen visst sparat två chokladhjärtan åt henne. Det gjorde jag minsann, men igår kväll råkade jag äta upp dem också. Vem hade kunnat tro att det skulle bli ett världskrig av det liksom. Det var ju faktiskt MIN choklad. Ottilia lovade från botten av sitt hjärta att hon aldrig ska förlåta mig och att hon aldrig skulle ta på sig kläder till dagis. Jag funderade på att berätta att pappa ätit upp godispåsen vi hade hemma bara för att verka lite mindre hemsk, men lät bli.

3marshmallowsHon tog på sig kläder till slut så en dag förlåter hon mig nog också. Jag måste hålla med om att det var taskigt att äta upp godis som jag lovat bort till henne. Speciellt med tanke på att vi provade marshmallowsexperimentet på Ottilia för några dagar sedan. Det är ett experiment som inleddes 1972 på Stanford Universitet. Testpersonerna var 4 år gamla och fick en tallrik med en marshmallow framför sig. Testledaren lovade barnet en till marshmallow om barnet kunde vänta med att äta den hen hade framför sig medan testledaren var bort. Sen gick testledaren ut och genom spegelglas iakttog man barnets strategier för att behålla sin självkontroll. De sparkade på bordet, blundade och tuggade sitt eget hår bland annat. I genomsnitt kunde en fyraåring vänta tre minuter innan hen åt upp godisbiten. Vissa åt upp den så fort testledaren lämnat rummet. En tredjedel av barnen lyckades vänta de 15 minuterna hen var ensam och fick sen en andra marshmallow. Test följdes upp tio år senare då man konstaterade att de barn som haft lågt tålamod som barn i större utsträckning hade problem i tonåren med skola, familjerelationer, stress och att hantera vänskap. 30 år senare följde man upp testet ännu en gång och såg att samma grupp nu hade större problem med fetma och droger.

Enbart för skojs skull provade vi testet på Ottilia med godisnappar. Vi frågade Ottilia om hon ville göra ett test och förklarade hur det skulle gå till. Det ville hon. Vi lämnade henne ensam vid köksbordet med godisnappen framför sig och satte oss i vardagsrummet. Efter en stund sa Sven att han kunde höra att Ottilia spelade på sitt lilla gameboyspel vid bordet och det var ju lite fusk. Jag rullade ut i köket och frågade Ottilia om hon vill avsluta testet eller lämna ifrån sig spelet. Testet fortsatte och från köket var det knäpptyst resten av tiden. När vi kom tillbaka till köket låg godisnappen orörd. Vilket tålamod!! Sen fick vi syn på en hög av mandarinskal bredvid nappen. Ottilia hade helt enkelt gått och tagit sig en mandarin medan hon väntat. Så kan det ju gå när man håller testet i ett kök istället för ett tomt rum med spegelfönster. Smart unge! Hon fick självklart den andra nappen sen som vi lovat.

Man skulle kunna se grejen med chokladasken som ett marshmallowsexperiment. I så fall misslyckades jag Big time! Jag kommer helt enkelt bli en fet knarkare och jag har mycket att lära av mitt barn.

Jag var tvungen att provsmaka trots att jag visste…

Marabou har kommit med en ny chokladkaka som innehåller bitar av min favoritkaka oreo. Jag provsmakade igår och var… god. Ni kanske tror att det är en komplimang, men det är det inte direkt. Inte när en chokladälskare som jag beskriver en chokladbit.
large_marabou_oreo

Jag vill inte säga att den inte är värd att äta, jag säger bara att choklad är jättegott. Oreos är jättegott. Varför trodde vi att vi behövde förbättra dem? De är godast åtskilda. Jag blir aldrig riktigt nöjd när marabou beblandar sig med andra godsaker. Ändå måste jag prova.
Min favoritchoklad bland maraboukakorna är och förblir mintkrokant. Mums!

mint_krokant_large

Bilder: Marabou

Julkalendrar…WOW!

Visste ni att det finns typ en halv miljon olika sorters julkalendrar? Varenda barnfigur har en egen julkalender, disneykalender, barbiekalender, monster highkalender, muminkalender, bamsekalender och en uppsjö av legokalendrar med olika figurer på. (Pax för star wars!) Ganska många är vanliga papperskalendrar, andra innehåller gud vet vad. Barbietillbehör, transformersdelar, byggbitar, plastsmycken, mumintroll, klistermärken – det mesta man kan tänka sig i litet och plottrigt-väg. Galet, säger jag bara, galet! Man blir vimmelkantig. Vilken marknad. Några tjänar multum på svenska barns nedräkning inför jul.

Chokladbollstjuven

Jag gjorde en hemsk sak den här veckan och jag skäms som en hund. Inte som en förlägen valp utan som en skamsen som en skamsen sankt bernhard. En stor båtsman som vet exakt vad han gjort för fult och nu tror sig kunna gömma sig under hallmattan för att slippa husses arga  ögon.

I måndags var jag till Ikea. Där köpte jag en paket med 6 chokladbollar. Hemma vill Ottilia förstås mumsa i sig godsakerna på en gång men jag förklarar övermyndigt att de här ska vi ha på picknicken på söndag och ställer dem i kylskåpet.

Häromdagen plockar hon fram förpackningen ur kylskåpen och upptäcker att det bara finns två kvar. Mamma, den tjyven, har käkat upp 2/3 av förpackningen. Jag får panik och blir sur på sven för att han låtit henne se chokladbollarna. Ottilia storgråter och läget är mycket dramatiskt. Sven stänger kylskåpsdörren och muttrar ”Kul att komma hem från jobbet!”.

Ingen choklad i min godispåse!!

Vaknar ur en ytterst stressig dröm. Jag satt i en publik och någon delade ut dåliga dvd-filmer och godispåsar. Jag valde 2 dvd-filmer och en godispåse ur en stor plastsäck men…MEN det var ingen choklad i  min godispåse. Inte bra. Det hade ramlat ur godis ur alla godispåsarna som låg i botten av säcken. Jag började hysteriskt rota efter choklad på botten samtidigt som övriga publiken började tycka att jag drog ut på tiden och ryckte argt i säcken. måste. hitta. all. choklad. Då vaknar jag.

Skönt att vakna och slippa spektaklet. Jag var inte ens sugen på choklad. Gick till sängs redan vid nio igår kväll så  jag har fått en hel natts sömn trots min morgonpigga läggning. Nu sitter jag och småmyser i soffan och tänker att svens myskläder är så himla mycket mysigare än mina egna. Gott att indirekt mysa med honom fast han inte är hemma.

Sven har förövrigt börjat köpa hem mängder av inlagd tonfisk och makrill. Jag misstänker skarpt att han är gravid!