Etikettarkiv: cykel

Om att våga cykla

Nu! Nu är det vår på riktigt. Så där så jag faktiskt kan vara ute utan termobrallor på riktigt. Igår hade jag en finfin vårdag. Jag hämtade Ottilia från dagis. Det är en härlig känsla när vintern är över och jag kan göra det igen.  Ottilia blir jätteglad över att det är jag som kommer.
Vi gick hem och plockade ut hennes cykel ur cykelboden. Hon fick den i födelsedagspresent för ett år sen man har inte velat cykla på den. Hon är rädd för att ramla. Den kom med stödhjul på men de var upphöjda så de inte gick att stödja mot. Jag har tjatat på Sven att han ska sänka ner dem men han har inte tyckt att det var en bra idé. Igår kom jag på att jag ju lika gärna kan göra det själv. 20130504-064024.jpgKnäppt att jag haft assistans i ett och ett halvt år och ändå fortfarande går och tänker att jag måste få sven att göra sånt som involverar att skruva eller spika här hemma. Puckat! Vem som helst kan ju skriva upp ett par stödhjul och pumpa cykeldäcken. Med assistentens stöd gick det finfint. Det var pilligt och lite svårt att se för stödhjulens ” rätta” höjd var mellan två skruvhål. Till slut fick vi till det och jag var lite larvigt stolt när jag presenterade den justerade cykeln för Ottilia med ett ”tada”. Jättefint, tyckte hon, men jag kanske kan cykla på den i höst istället när jag blivit lite större.
Stödhjul eller inte, hon var fortfarande rädd för cykeln. Hon är så gulligt när hon resonerar sig ur saker hon inte vill göra. ”Jag är inte så stor än och sparkcykeln passar mig mycket bättre.” Här har vi firat hennes femårsdag i en hel vecka och hurrat över hur stor hon är. Men just idag ville hon inte vara så himla stor längre. Inte just nu.
Att tvinga upp ett barn på en cykel hon är rädd för är nog inte lönt så jag föreslog att om hon vågade kunde vi åka bort till lekparken och ta med lite fika, men bara om hon rullade bort på cykeln. Annars stannar vi hemma och provar en annan dag. Efter en stund funderande ville hon till slut prova. Hon började med att provsitta på cykeln stilla och märkte att den inte välte. Assistenten hjälpte till att putta på. Hon märkte snabbt att det inte var otäckt alls och nu cyklar hon som en kung med stödhjul. *Yes!*

Det är en bra vårdag det!

Pretty in pink

Om någon månad fyller vår lilla kotte 4 år. Imorse provade hon en klänning hos just fått av mormor, den var för stor. Först såg hon hemskt bedrövad ut och jag befarade jordens under gång innan och lyste upp och utbrast ”Det gör ju inget för jag växer ju varje dag!” Det har hon nog banne mig rätt i. Som förälder undrar man alltid när ens unge blev så där stor. Det går aldrig riktigt in att barn ständigt växer. Mina föräldrar sitter säkert och undrar vad de gjort gud för att han låter deras barn alls närma sig 30-sträcket.

Dags att börja fundera på årets present och det är inte lätt för man vill ge henne något som är utvecklande, roligt och helst könsneutralt. Det sistnämna är det svåraste, speciellt när ottilia sjunkit djupare i prinsessträsket än nånsin förr. Allt som inte är rosa eller lila är fuuuult och intecoolt. (Jo, sammanskrivet för det är så det sägs.) Det är ju ganska praktiskt att man kan göra vilka otäckheter som helst attraktiva bara man sätter en liten disneyprinsessa på dem men trist att hon ratar allt annat. Om man inte är förtjust i rosa som färg från början är det ushligt värre. Samtidigt vet man ju att hon bara blir hälften så glad om hon t.ex. får en svart cool cykel som om hon får tjusig rosa. Varför skulle man ta ifrån henne den glädjen, det är ju hon som ska ha den och inte hennes färgfixerade föräldrar.