En duschstol som inte såg ut som en duschstol

När vi flyttar behöver jag en najs duschstol. I dagsläget har vi badkar med en enkel duschplatta. När jag tog en titt på vad kommunen erbjuder tänkte jag direk: aldrig! Jag vill inte att mitt hem ska kännas som en vårdinrättning.- Har man inget val så har man inget val utan får ta vad som finns, men jag tror att jag kan hitta något annat alternativ som kan  fungera för mig. Så började jag googla…

 

 

 

 

På spinaltips.se hittade jag tips om den här stolen. (Klicka på bilden för att komma till sidan.) Den ser snygg ut och finns i massvis av färger. Jag är formad så vattnet rinner bort bra. Det är faktiskt en trädgårdstol egentligen, men det kan en inte tro. När jag googlade trädgårdsstolar i plast till detta ändamål märkte jag att de flesta av den har metallben eller så syns det för tydligt att det är trädgårdsstolar.

Etac har tagit fram en duschstol som… ja, den är ingen fröjd för ögat kanske, men helt ok. Det som tilltalar mig med den är att de gjort den riktigt skön. De flesta duschstolar är bedrövligt obekväma, speciellt de som är gjorda med hjul på.

Det enda som oroar mig med den här stolen är hålet i sitsen. Säkert väldigt praktiskt.när man ska tvätta sig, men jag tänker ”toalett” när jag ser den och tror att andra som ser den också gör det. Kommer andra tro att jag kissar i duschen? Vilka bilder kommer de få när de besöker vårt badrum. Kommer den mentala bilden ploppa upp varje gång de pratar med mig sen. Jag skulle önska att min duschstol inte fick en att börja fundera på hur den används och den här stolen får en ju att fundera.

Man kan alltid köpa en genomskinlig stol. Då slipper man se den över huvudtaget. Det är ingen bra idé, men det är en idé ändå.

Annars kan en ju sluta krångla till det för sig och bara åka till Ikea och köpa en av deras plaststolar som fallen en i smaken. Frågan är vad de tycker om att jag  provsitter naken i butik? Man måste ju veta att det blir bekvämt,va!

 

 

En tuff lördag som blir en underbarbart lördag

Lördagsmorgonen blev tuff. Jag hade ont i kroppen och behövde mycket assistanshjälp. Hotellet som hyrt ut ett handkappanpassat hotellrum till mig hade skitit i att informera om att frukostbuffén låg en trappa ner utan hiss. Det, plus att hotellrummet var riktigt dåligt anpassat, gjorde mig ledsen och grinig. Ingen kul dag att må dåligt. Jag bölade som en barnunge när jag skulle duscha och klä mig. Petra tittade mig bestämt i ögonen och sa ”både du och jag vet att du inte behöver hjälp med just det här i vanliga fall. Du är extra trött just idag och har inte dina vanliga hjälpmedel.” Sen tog vi en paus så jag fick gråta av mig lite samla lite jävlaranamma och fortsätta. Vem marknadsför ett hotellrum som handikappanpassat utan att ens bredda dörrar och plocka bort trösklar. Hur ska man kunna duscha när man varken når duschhandtag eller tvålpumpen. Det fanns förvisso ett handtag i duchen men jag nådde den inte. Efter en massage av armar och ben vilade jag resten av förmiddan medan de andra packade. Det hjälpte, för på eftermiddagen mådde jag bättre.

Då tog vi bilen till Torslanda ,trots vår svekfulla GPS, där våra kompisar bor: Millis, Adrian och lilla Lycke som är något år yngre än vår Ottilia. De bor i ett radhus omgivna av andra barnfamiljer så det fanns många lekkompisar, leksaker och dessutom levande kaniner. Vi hade det jättemysigt. Millis och jag har känt varandra i 14 år men nu inte setts på ett par, tre år. Då chockeras man av hur vuxna man helt plötsligt blivit utan att riktigt märka det. På dan tog vi en sväng ut till Björkö där vi käkade glass och på kvällen grillade vi ihop. Det var ganska kyligt men som äkta nordbord trotsade snålblåsten och satt ute halva natten och huttrade. Det ÄR sommar och då SKA vi sitta ute! Själv drog jag på ett par jeans över tightsen och på överkroppen hade jag två långärmade jumprar, fleecetröja och vindjacka. Samtidigt försökte sven övertyga oss andra om att han tyckte det var så varmt att han nog skulle byta om till T-shirt. Det gjorde han inte.

På söndan käkade vi en lång frukost och tog sen en tur till ett bushus i Torslanda. Ottilia lekte av sig och somnade sen bums i bilen.

Att vänja in en assistansbrukare

Jag har inte riktigt haft drivet att blogga den här veckan. Det känns inte som om jag har något att skriva trots att jag ju har enormt mycket att skriva om.  Känslan jag har du är att jag är glad och lycklig i mitt liv men jag måste hantera en hel del omständigheter vilket gör att man lätt gnäller och det orkar jag bara inte göra. 

Jag har kommit igång med assistansen ordentligt nu. Vilken invänjningsperiod! Det är inte helt lätt må jag säga. Det är ansträngande men samtidigt väldigt bekvämt. Öhhh! Jo, faktiskt. Det var skönt att kickstarta med ass. Malin som jag känns länge och redan var väldigt samspelad med.  Att ha hjälp med hygienen var en riktig twilightzone. Första gången hon skulle raka benen på mig började vi med en kopp kaffe i köket och pratade om saken. Det var så skönt att bara säga ”Fan, vad konstigt det här känns. Jag ska vara naken nu. Jag är skit nervös!” Hennes respond var ” Du nervös? Jag är rädd att jag ska karva upp hela benet på dig!”  Sen bar det av till badrummet. Där drabbades jag av tre tvångsbeteenden: 

1. Jag skämtade om allt.

2. Jag bad om ursäkt för allt.

3. Jag räknade upp alla nakenpinsamma ögonblick i mitt liv. (Det här är ingenting. Jag har minsann fött barn naken inför publik av läkarstudenter, piercat bröstvårtan, kissat vid en vägkant mitt i vintern när jag var gravid….) Det fanns många minnen att plocka ifrån.

Det var konstigt och underligt första gågen, sen blev det en baggis. Det är skönt nu när man kommit in i rutinerna lite. Jag behöver inte säga till varge gång jag behöver hjälp, Malin vet vad hon ska göra. Det går så himla smidigt.

I tisdags hade vi fler anställningsintervjuer för att hitta en till assistent samt vikarier. Jag anställde en tjej på stört som heter Petra. Hon började redan i torsdags. Hon skulle ha gått bredvid Malin till en början men Malin blev sjuk så vi fick klara oss själva, men det gick väldigt bra. Petra är typ världen skönaste tjej och vi har en bra personkemi så det har funkat helt kanon. Hon har jobbat tre dagar på raken och ska jobba två till så det blir internsiv kickstart. Det är ansträngande så här i början innan man kommit in i rutinerna. Det är lite spännande att lära känna varandra också. Hon kan lite tecken men inte så mycket. Igår lärde jag henne handalfabetet. Känns kul att hon är så intresserad. I januari är det tänkt att båda Malin och Petra ska få gå n intensivkurs i TSS så att de kan det där sen. Hoppas att vifår ihop det.

Aja, det här med assistans är ju något man undvikit oc absolut inte velat ha i många år i rädsla för att förlora sin självständighet, tills man en dag insåg att man utan assistans förlorar betydligt mer självständighet