Etikettarkiv: färg

Smarrigt hus säljes

13ba2aa6b86594ef584179c1af86bd95På söndag är det visning av  vårt hus. Sedan blir det förhoppningsvis sålt. Det gör ont som fan, men när det väl är gjort kan jag nog ta till mig mitt nya hem. Framförallt kommer jag kunna betala för två tredjedelar av mitt nya hem och slippa hög ränta. Huset är som en bebis med födslovikt på 30 ton och en navelsträng som löper drygt en mil längs den snöiga diket ända till mig men jag vet att hon inte är min längre. I somras  var tanken att acceptera en sån sak bara omöjlig. Att nån annan skulle bo där med två helt fungerande ben. Nån som inte behövde de smidiga rullstolsanpassningarna. Eller nån som MÅLADE ÖVER våra färgglada väggar. Hemska tanke. Den tanken kunde jag inte ens ta i med hjärnskrynklartång. Jag minns känslan och paniken i att befinna sig på en plats där man inte ens kunde föreställa sig en väg framåt, än mindre en väg tillbaka, samtidigt som marken under en började rämna. Hu! Till slut var vad som helst bättre än att stanna kvar just där.

3ae8eadb455942a9de631ee18de7be6fI husets väggar bor ändå en stor lycka för mig även om människorna i det gick sönder. Jag älskade att bo där, skriva där, fira födelsedagar där, laga mat där och uthärda vintern där. Jag vill verkligen se att någon annan fyller huset med liv och glädje. Huset förtjänar fasen det.

Kanske att någon med rullstol köper det. Att hitta ett hus som är anpassat från början är ju som att vinna på lotto. Det är inte helt omöjligt. Eller så är det en helt vanlig familj (med ben och allt) med nån liten krabat som kan ränna med sina lära-gå-vagn genom hela huset, ut mellan uterummets glasdörrar, ner från altanen och ut i gräset utan att stå på näsan. Mormor kanske hälsar på och ta sig in med rullator och allt och utbrister ”Inte tänker man på att det är så bra anpassat här, inte!”
Är de så inne på Shabby chic kan de väl få måla vitt också… om det gör dem glada menar jag. Familjen och mormor alltså.

Världens bästa hus är det i alla fall och den som vågat köpa det kommer får ett energisnålt, ombonat, anpassat, färgglatt hus som byggdes av några som tänkte att de skulle bo där resten av sina liv. De skulle låta sitt barn växa upp där så de kostade på huset god kvalité, hållbara material och gott om utrymme. Placeringen är på landet, 10 min från stan med riktigt fina människor och djur som grannar.

Jäkla lyckosar!

Annonsen till huset hittar ni här :
http://www.hemnet.se/bostad/villa-6rum-gryt-orebro-kommun-gryt-432-10634696

(Klocka för att se bilderna i ett större format)

Den bästa platsen

Åhhhhh, vad jag älskar vårt hus! Jag tänker det flera gånger varje dag. Det är helhärligt att bo här. Jag kommer fram precis överallt. Jag kan nå i princip allt. Det är en sjukt bra känsla. Jag älskar mitt kök för att jag kan nå tallrikarna själv. Jag kan se alla torrvaror i skafferilådorna som jag drar ut under bänken. De står inte i ett överskåp med motljus av mina starka lampor. Jag når och jag ser. Jag älskar vitvarorna i köket som är så tysta att de knappt märks. Man kan sitta och prata vid köksbordet utan att störas av diskmaskinen när den är igång.

Jag älskar det lilla garderobsrummet. Det är oansenligt och långt ifrån ett walk-in-closet. Det är ett extrarum där vi slängde in garderoberna som ingick med huset. Om en till människa ska komma in i vår familj någon gång kan vi bara flytta på garderoberna. Rummet står där som ett litet löfte om att möjligheten finns, även om det inte är något vi vill just nu. Nu står det fem garderober där lättåtkomliga. I mitt förra hem hade vi våra garderober i sovrummet och det gick inte att komma fram till dem med rullstol. Nu finns det gott om plats. Eller ja, det kommer göra det när vi fått bort flyttkartongerna. Tills dess finns det helt okej med plats framför de garderober jag använder.

Och badrummet sen. Eller rättare sagt duschen. Den kommer att få ett eget kapitel. Jag älskar duschen och utrymmet där det senare kommer stå en infrabastu som ska motverka mina neurologiska smärtor om vintern.

Min absoluta favoritplats är här. Här i soffan framför vår braskamin. Det är varmt och mysigt här. Elden. Bara det gör soffan till min favoritplats. Sen tillkommer utsikten. Jag kan se hallen och om någon kommer in genom ytterdörren. Prata med Ottilia när hon speglar sig i den stora hallspegeln och beundrar sina tights. Hon pratar med dem i spegeln, tightsen alltså. Jag kan se köket och prata med den som lagar mat eller sitter vid köksbordet. Till vänster finns altandörren och dörren till assistentrummet, snett framåt vänster finns dörren till tvättstugan. Till höger har jag öppningen till sovrumsdelen och TV-rummet. Jag känner mig liksom mitt i. Jag älskar att känns mig mitt i allt som händer. Jag älskar att det inte finns någon TV här. Den står i TV-rummet, dit man kan dra sig när man vill vara för sig själv och inte umgås. Inte störa och inte bli störd. Men här är man mitt i allt annat.

1796991_10152653354197379_8003969759305568917_o(Bilden är 180 graders-bild)

Jag älskar de öppna ytorna. De stora färgglada väggarna. Vinklarna. Jag älskar det och vill helst inte ställa dit en enda möbel. Inte hänga upp en enda tavla. Jag tycker om det rena, släta och fina. Men, man behöver ju saker och saker att ställa saker i. Tavlor kommer nog också komma upp, men vi behöver inte ha bråttom. Vi kan stirra på de blå väggarna tills vi kommit över hur fina de blev. Kanske tills vi tröttnat lite. Då kan vi förgylla dem med tavlor.

Det blir ingen traditionell, röd jul i år för oss

IMG_7252Nu är det advent. Jag har inte märkt av det så mycket för jag lever lite eremitliv just nu. Vi tittar på julkalendern på TV, men det utspelar sig i Kroatien så den är inte så julig alls. Det är inte så mycket advent på ledgränd 24 heller. Vi flyttar ju om tre veckor och att plocka upp tomtar samtidigt som man kämpar för att packa ner allt man har känder inte alls lägligt. När vi dessutom hade packat förrådet fullt av flyttgejer med jullådorna längst in var allt avgjort. Vi kommer inte heller laga nån julmat eller krångla till det för oss i flyttstöket. Ottilia ska julgrejja med farmor, mormor och i skolan så henne går det ingen nöd på. Julen firar vi hemma hos nån annan.

IMG_7258Nej, advent färgas mer av flyttkartonger just nu och jag är väldigt fokuserad på min hörselträning. Jag har höger-cippen större delen av dagen nu utan huvudvärk. Så länge jag har det lugnt omkring mig går det fint.
Jag känner ingen saknad av julpynt eller adventsevenemang. När jag ser att statusuppdateringar med nypyntade fönster, julbelysning och tända ljus känner jag att jag kanske borde det för det ser så mysigt ut, men det gör jag inte. Det känns skönt att slippa det till och med. Jag kanske tar i extra hårt nästa år istället.

När jag hade lämnat Ottilia på skolan imorse åkte jag till huset och nu har alla väggarna fått färg. Då menar jag verkligen FÄRG. Det såg verkligen helt underbart ut. Vi var modiga när vi valde färger och nu när jag såg det på väggarna kändes det så jädra bra. Helt rätt! De starka kulörerna ihop med plattorna vi valt i kök och våtutrymmen blir annorlunda och läckert. Vilken skön känsla det var att känna. Här vill man faktiskt bo. Så det blir ingen röd jul i år. Den blir lila, turkos, peppargrå, grön och auberginefärgad.
IMG_7260

Color me cozy

Det händer otroligt mycket med huset nu. Det märks att vi har gått in i slutspurten och häromdagen fick vi besked om datum för slutbesiktning: 18 december. Inte ens en månad kvar alltså.  Nästa vecka sätts anpassad belysning upp. Någon av dagarna kommer braskaminen på plats. Vi börjar plötsligt inse hur otroligt många saker vi har att införskaffa. Bara en sån sak som postlåda. Vi har en adress nu, men ingen postlåda.

Idag skulle vi avsluta det där som vi inte alls lyckades med i lördags efter våra bravads i leran: välja inomhusfärg. Vi hade en dejt med en färgsättare vid huset kl 9.00. Ottilia är förkyld och var med oss och jag hade en journalist som följde mig för att skriva ett reportage åt NKCDBs webbplats om mig. Jag kände mig lite kändis.

Färgsättaren hette Annika och visade sig vara riktigt bra. Jag blev förtjust i henne snabbt. Jag vet inte om det berodde på att hon var riktigt cool och snygg eller för att hon direkt ställde sig och sa ”Shit, vilket häftigt hus ni har här! Jättehäftigt!”
Eftersom hon sagt till Sven i telefonen att hon ville att vi skulle ta med färgprovet vi gillar och bilder, så började jag direkt slita upp just såna. Jag berättade om alla galna ideér jag har och när  hon började vägleda oss kände jag att den här personen litar jag nog på också. Efter två timmar och en kvart av färgskalor hit, basfärg dit och accentfärger dit hade vi en färdig idé av hur vi ska färgsätta huset.     Eftersom vi kommer att ha stark belysning i huset vågar vi använde  mörka, mustiga färger. Både jag och Sven gillar såna väggar i kombination med färgglada detaljer. Vissa partier blir ljusare också. Det ska bli väldigt spännande att se det sen!

Att ha en färgsättare med när man ska färgsätta ett helt hus var verkligen guld värt. Innan kände vi oss vilsna bland alla färgskalor. Hon var väldigt bra på att förklara vilka effekter  vi skulle få av våra olika alternativ av färger. Hjälpte oss att undvika misstag. Vi fick ju nyttja hennes tjänster gratis då färgaffären bjöd, men att anlita henne kostar 695 kr/timmen.

 

 

I en hus…

Att köpa grejer och fylla dem med andra grejer, det är min grej det.

Ett gult hus med snapsglas i blev det den här gången.

Kaaaaaaos!

Just nu renoverar vi om här hemma. Det är totalt kaos. Inte bara för att alla ottilias grejer står i vardagsrummet utan också för att det inte går riktigt så smidigt som vi hoppats på. Det dyker upp nya skavanker som sven bara måste få spackla över. (Jag tror att han blivit beroende.) När vi började måla på Ottilias väggar lossnade tapeten, och under den fanns tre lager av tapet till som lossnar. Unders är det gips. Till en början fick jag panik som jag vanligen får när jag har en plan som går i stöpet. Är det rörigt runt omkring mig måste jag ha full kontroll över vad som händer och sker i övrigt. Jag behöver en bestämd plan och håller mig till den. Jag är mycket envis. När det tills slut spricker får jag min ångestattack. Jag skällde lite på sven och bölade. Började envist måla väggen under ett köksskåp. Skakig, ja förstås. Varje gång armen ”stack iväg” i en ryckning kom den färg där det inte skulle komma färg och min assistent fick komma och torka bort. Till slut lade jag i alla fall ner penseln och accepterade faktum. Då skrattade jag bara åt eländet. Skitväggar! Haha!

Okej, det löser sig ju. Kanske inte på en gång, kanske inte så lätt, men vi har bra hjälp till hands från min mammas sambo Anders. Jag håller mig bort från olycksområdet. Snart är det sovdags, sen kalas –mitt i allt kaos. Det kommer bli så skönt att inte se lägenheten en stund.

20121020-114641.jpg

20121020-114650.jpg

Näää, jag är inte naken. Jag har ett linne på mig och kliar mig tydligen lite bekymrat i huvudet.

En pimpad panthera

Jag är lite knäpp, det vet vi allihopa. I fredags var jag på den däringa fotograferingen och igår, söndag, åkte vi iväg på familjevecka i Dalarna. I lördags blev jag pysselsugen och det slutar som vanligt att jag har värkande armar i tre dagar efteråt för att jag spännt dem och ansträngt dem.. Jag ville fixa till ett par gamla hattar och började försöka sy på kantband. Det gick skitdåligt. Jag var bara för skakig. Min assistent fick ta över arbetet. Men för den saken skull kunde jag ju inte sluta pyssla. Jag gav mig på rullstolen istället och pimpade den. Klippte (inte så raka) remsor av ett mönstrat tyg och virade runt drivringen på ena hjulet. Sweet! I går morse klockan sju gjorde jag den andra ringen också. Vi limmade på en blomma på rullstolsväskan med superlim också. Kul med lite färg på stolen. Lättare att köra den är det också nu när drivringarna inte är så hala.

20120806-204633.jpg

20120806-204651.jpg

20120806-204643.jpg

Goddamnitcrapintheaholejärnspikars!

Förgrömmade onge!! Hon är smart och välmenande men så himla busig. Hon vet att hon skabe om lov men hittar alltid en bra anledning att göra tvärt emot vad mamma sagt.  Hon får inte ta av mammas pysselgrejer men nu är hennes egen pyssellåda försvunnen så nu på morgonen lät jag henne leka med små garnbitar medan mamma slappade på facebook med sina onda fötter i högläge. Men plötsligt när jag tittar till ser jag istället en massa röd färg. NEJ! Hon har hittat knallröd textilfärg och förstås händerna fulla av den. Iväg och tvätta, rör ingenting!  Färg på bordet. Nej, farmor och farfar gamla fina teakbord. Goddamnitcrapintheaholejärnspikars! Torkatorkatorka! När jag tror jag är klar, har kastat ellt rött kladpapper hittar jag mer färg en bit bort på golvet, sen på kortet jag köpte på designtorget. Att leta efter färgfläckar med tunelseende är helt sjukt jobbigt. Äsch, jag torkar bort det värsta. Om en kvart kommer en assistenten då får hon hjälpa mig.

När jag sen tar min dotter i örat (bildligt talat) och förklarar att det är så här tråkigt det blir när man inte ber om lov. ”Varför frågade du inte om lov först?” Hon tittar sockersött på mig och säger ”Det gjorde jag, men inte så du hörde!”