Etikettarkiv: fira

30-årshippa

Jo, jag hade fest i lördags. Somliga skulle kalla det för 30-årsfest. Andra skulle kalla det för fortfarande-29-årsfest. (Jag är fortfarande bara barnet ett par veckor till.) Somliga skulle säga skit-i-ålder,-nu-festar-vi-fest. Jag valde att kalla det 30-årshippa för det tyckte jag lät härligt.

Jag hade världens roligaste kväll. Jag hoppas att jag blir gammal så att jag får fylla jämnt fler gånger. Vi har ungefär 40 pers och jag hade hyrt festlokal och allt.  Min familj hade dukar, lagat mat och donat. Vilka hjältar! Vi anpassade all belysning i festsalen för mig, så att jag skulle se utan att ha en enda liten lampa i ögonen. Jag hade två av tolkcentralens bästa dövblindtolkar i tjänst. Det gjorde att jag kunde hänga med i samtalen kring bordet trots den sorliga ljudmiljön. Vi hade också hörselslinga i lokalen och det var ju bra för flera av mina vänner använder hörapparat. Min storebror Oskar var värd och fy fan vad bra han var. När han dök upp höll jag på att tappa hakan. Han hade tagit på sig höghatt. Min morfars gamla skönhet. Sjukt stiligt.
Jag hade släpat dit min inomhusstol och det var jättestort för den är ju höj- och sänkbar så jag kunde komma upp i ansiktshöjd när jag minglade med gästerna.

Mingel vad vi började kvällen med och sen en måltid. Min bror höll ett fint tal. Mina föräldrar höll ett tal tillsammans där min pappa talade och min mamma tecknade vad han sa. Jag höll på att börja böla för aldrig i mitt liv skulle jag tro att min mamma vågade teckna så mycket offentligt för så många. Jag vet hur mycket hon kämpar med det där.

Sedan blev det tårta, Frida-quiz och till slut DANS. Hell yeah, det var kul att dansa. Stolen på 70 kg krängde vilt. De äldre generationerna droppade sedan av en efter en.  Resten av oss firade som kungar resten av natten. Jag höll igång till fyrasnåret, sen blev stoppad i säng av min nyktra assistent. Hon hade ganska mycket roligt att återberätta dagen efter.

30-årshippa ahead

På lördag är det hippa. Big baluns! Jag ska fylla 30 år.  Jag bokade lokalen redan i somras, sen höll det på att inte bli någon fest. När allt hände med ögat kände jag inte riktigt för att fira. Men sen kände jag att det vill jag visst det. Jag kan ju skjuta på det men av egen erfarenhet vet jag att det alltid kommer nya hinder i vägen. Min sjukdom kommer inte gå över och försvinna. Min sjukdom är en sorglig del av mitt liv men inte hela mitt liv. Jag har mycket som är glatt och lyckligt också, det vill jag fira… nu, inte om ett halvår. Mina föräldrar och svärföräldrar hjälper mig att förbereda 30-årshippan. Jag har inte behövt göra så mycket själv och det har varit väldigt skönt. Min bror ska vara värd och fått helt fria händer. Jag har själv velat lägga mig i och styra så lite som möjligt. Jag vill bara ha en kul kväll!

Ofta när jag går på fest måste jag krångla lite för att alls kunna vara med. Sitta så jag inte får motljus och så. Då känns det ofta som att man kanske snor uppmärksamhet från jubilaren eller tar ”plats”. Det ska bli härligt med en fest då jag kan förbereda och krångla med belysning, hörselslinga och framkomligheten så mycket jag behöver utan att det känns dumt. Vi har tid avsatt på eftermiddan enbart för att fixa och trixa med belysning och vart jag ska sitta så att det blir bra. Jag kommer släpa med min inomhusrullstol till lokalen. Den har höj- och sänkbar sits så jag kan komma upp i ögonhöjd med alla andra. När man fyller jämnt då vet man dessutom med säkerhet att man får tolk om man beställer det i god tid. Jag kommer att ha skitbra tolkar.