Etikettarkiv: jobba

Den här skitkroppen gör mig totalt pissed off!

Jag jobbar mycket med Photoshop på jobbet nu. Det är roligt, men extremt frustrerande. Lite pålitlig finmotorik hade verkligen, verkligen behövts nu. Det har jag inte. Jag är glad om jag lyckats hålla markören stilla så att jag kan klicka på arkiv själv utan att be assistenten göra det åt mig. Det gör jag ofta, men det är svårt.  Varenda moment är så jävla svårt. Att göra saker som man vet att man egentligen kan, som man en gång fick utbildning i och var duktig på. Gah! Att göra det med den här skitkroppen gör mig totalt pissed off! Meeeen okej, det är faktiskt riktigt roligt också. Jag älskar utmaningen. Och hatar den. Lite som när jag fått för mig att jag ska klättra upp på en stor sten. En rolig, men totalt omöjlig idé som bara måste provas. Jag är totalt hopplös på det sättet.

Det som ställer till det är när jag blir för fokuserad för att godta mina egna begränsningar. Något jag jobbat mycket med medan min s sjukdom försämrats när jag varit yngre.  I fredags hade jag dock en rejäl fight med magnetlassot i PS för att kunna klippa ut en grej i en bild. Jag kunde likson inte ge mig. För envis. Skakningarna blev ju bara värre och till slut kom en attack av spasmer. Tre kollegor fanns i rummet och kanske såg de det. Kanske såg de hela jag skaka. Kanske såg de mitt ansikte förvridas och krampa. Jag vet inte, för jag vågade inte öppna ögonen. Jag fick inte fram några tydliga ord, men assistenten förstod. Hon hjälpte mig över till rullstolen och körde ut mig till det tomma fikarummet. Där lade jag pannan mot bordsskivan och jag grät. Jag kände en sådan sorg och tomhet att jag trodde jag skulle tuppa av. Panikångest  Jag hatar mig själv när jag inte kan kontrollera envisheten. Jag lever ett bra liv. Jag måste bara följa några enkla regler för att leva med min Ataxi.

När jag hade lugnat ner mig. Var jag tillbaka vid Photoshop. Jag släppte taget och lät assistentens händer jobba åt mig. Det var inte lätt det heller. Inte alls, men vi jobbade bra ihop. Jobbet jag gjort inför konferensen på tisdag har känts väldigt roligt att göra. Det låter kanske inte roligt, men det är det. Skitjobbigt och jäkligt, men roligt och utmanande!

Lån

Gårdagens möte på banken var något av en besvikelse men föga överraskande. Hur stort lån får man när ena parten bara kan jobba 25%? Just det där med att bygga eller köpa ett handikappvänligt hus blir svårt om vi inte flyttar från stan. Men det finns en lösning, jag har bara inte kommit på det än.

Lyssna här, sa Phileas Fogg.

I morgon ska jag till ljudingenjören för nya programmeringar av cippen. Spännande. Förra veckan varnade min läkare mig för att bli lat med cippen. Det fick mig att tänka. Nog för att jag använder cippen mycket, men jag har totalt glömt bort min ljudövningar som jag kämpade så med dagligen tidigare. Så, nu har jag satt igång med dem igen och då märker man förbättringarna tydligre. Även om det låter som en hes robot som sat i halsen hör jag orden. 

I helgen tränade jag och petra med ordlistorna jag fått av min audionom. Gick bra. Ikväll hittade vi inte papprena så då plockade vi fram boken jag läser med min bokklubb. ”Jorden runt på 80 dagar.” Petra läste några ord eller en mening i taget och jag upprepade vad hon läste. (Phileas slog vad med sina kamrater på reformklubben.) Petra upprepade meningen tills jag fått det rätt. Jag läste förstås hennes läppar annars hade det varit omöjligt.  (Namn som var svåra bokstaverade hon med handalfabetet så fick hon öva på det också.) Vi lyckades jobba oss igenom 3 sidor. Det var riktigt bra träning.

Känner mig riktigt peppad inför morgondagen!

Radiotystnad

En radiotystnad har ridit bloggen här några dagar. Dags att bryta den. Klirr!

En officiell, bra ursäkt är att hela familjen varit sjuka. Jag och ottilia har varit förkylda med feber. Sven har haft kräkts.

Det brukar dock sällan stoppa mig från att blogga. Om jag ska vara helt ärlig har jag nog inte bloggat för att det känts bedrövligt med Cippen. Det har ju gått så fantastiskt bra med den nu. Jag har inte haft lika mycket huvudvärk, tinnitus och kunnat använda ljudprocessorn långa stunder. När jag skulle tillbaka till ljudingenjören på audiologiska kliniken för programmering igen var jag super peppad. Det all rätt, hörseltesterna visade vad man hoppas på: fortsatt förbättring. Vi gjorde en ny mappning och nya inställningar på ljudprocessorn. (Det gamla vanliga) Sen blev det jobbigt. Huvudvärk, tinnitus och ohygglig trötthet. (Jo, jag vet, det gamla vanliga.) Tog en paus från cippen i onsdags.

Knasigt, jag vet inte varför jag antog att allt skulle gå så lätt nu. Jag borde veta bättre vid det här laget. Nu har jag i alla fall kommit över mina omänskliga förväntningar på mig själv och kämpar på med cippen. Jag tror ändå att jag kan börja jobba igen den 12 april som planerat. Jag tror dock att jag efter varje programmering kommer behöva en dag hemmets lugna vrå så god planering behövs. Nästa programmering ligger dock typ dan innan jag ska börja jobba. Hm, får boka om det. Jag tänker inte börja min första arbetsdag med att ligga i vilorummet. No way!

Jag har lite här och där fått höra att bloggen har lite nya anhängare i form av kollegor och teckentolkar. (som om de vore av en egen livsform. Haha.) Grymt! Ni är hjärtligt välkomna. Kommentera gärna och dela vidare. Sånt gillar vi!

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe. Mmmm…