Etikettarkiv: lucia

En världslig sak

Oh no, jag har gjort det igen. Glömt fixa lucialinne.  Det borde vara standard att det under första luckan på alla julkalendrar stod en påminnelse om detta. Varje år är det samma sak med Lucialinnet som med julpyntet: ett hysteriskt letande. Borde man inte ha en bestämd plats för den där vita lilla trasan? När jag var liten hade vi alltid luciakläderna i linneskåpet. En hel låda med lucia- och tomtegrejer får jag för mig. Hemma hos oss skulle det bli en ganska sorglig liten låda för vi har inte så mycket såna grejer. Jag är inte en sparare. Jag rensar och gör mig av med allt som inte används mer.  När jag väl kommer att tänka på det så är det nog högst troligt att Ottilia växt ut sitt nattlinne och att jag skänkt bort det.  Eller har jag bara fått för mig det? Vart har man sitt minne när man behöver honom. Jo, han kör tåg som vanligt.

Efter lite googlande kan jag konstatera att rusta, ica maxi och åhlens säljer vita nattlinnen. Plan B blir begagnade linnen på blocket. Jag borde kunna få tag på ett.

Jag riktigt längtar till imorgon. Jag har fått dövblindtolk som jag vet är skitduktigt. Förra årets Lucia var galet rolig, för Tilda och Ottilia latjade utan hämningar framför alla föräldrar. De började fäktas med glittret och busade järnet. Ottilias Luciakrona ramlade gång på gång ner över ansiktet och hon skrattade så hon kiknade.  Alla barnen hade också lärt sig teckenspråk till en sång. Jag missade dock alltihop för att jag inte såg i den mörka lokalen. När jag går tillbaka och läser i bloggen förstår jag att jag dessutom var betydligt mer deprimerad än jag minns. Vilken skillnad det är. Vilket glatt år det är i år även om jag smärtan rider mig från och till som vanligt precis som kylan.

Ett lucialinne är trots allt rätt världsligt. Något man fixar och sen är det inget problem längre.

 

 

Ett vackert julkort utan fingrar i näsan

Det lilla flickebarnet har Lucialinnet kvar på sig när hon kommer hem ifrån dagis. Direkt åker luciakronan upp ur ryggsäcken och ner över de guldgula lockarna igen. Det dröjer inte länge förän mamma ser det och inser att det här nog är sista chansen att skapa ett förstklassigt julkort. Ett där kläderna är rena (och nästan strukna) och julstämningen riktig.

Men mamma och Lucia är inte riktigt överens om hur jordens vackraste julkort ska se ut och spektaklet är igång. Till slut kommer de överens om att Lucia själv ska få  komponera bilden först så kan mamma få bestämma sen. När lucia fotograferats med glitter runt halsen och fingret i näsan är det mammas tur men pappa är för långsam med kameran. Lucia har viktigare saker för sig. Mamma ligger på golvet och ropar ”Snääääälla, en liten bild till, snälllla!”  Det hjälper inte ett dugg. Pappa suckar och sneglar på klockan. Han ska snart till jobbet och skulle egentligen in i förådet först i jakt på försvunnet adventspynt, vilket förövrigt OCKSÅ var på mammas önskemål.

”EN PEPPARKAKA!” skriker mamma skrattgråtande från hallgolvet. ”Kom så får du en pepparkaka.” Det funkar bättre…  Lucia står stilla och tuggar sin pepparkaka medan mamma tar över kameran… men mamma är också för långsam och kakan är snart slut. Då lovas Lucia en pepparkaka till, bara hon ler lite först.  SÅ, mina damer och herrar, får man till  slut till ett vackert julkort utan fingrar i nästan. Det ska vi komma ihåg till nästa år!

Julen 2011, så mycket bättre…

Oj, nu är det visst advent också. Kom till ett julpyntat hem häromdan när vi firade kusinernas födelsedagar. Min morbror flyttade dit i höstas så lampor i taket har han inte grejat än, istället var det levande ljus, ljusstakar och smålampor som gällde. Jag såg knappt nåt och hade konstant huvudvärk men jag njöt av stämningen och julmusten. Jag vill också julpynta! Jag vet dock inte om jag orkar ha ljusstakarna framme. Man kanske skulle investera i ögonvänligt adventspynt? Steg ett blir doc att använda glaspennan jag köpte på Granit i Sthlm och rita snöflingor på fönstrena sen kanske jag kan övertala sven att jaga reda på julpyntet.

Jag ser verkligen fram emot julen i år och är inte ett dugg stressad. Förmodligen för att jag inte  så höga förväntningar på mig själv. Mår jag dåligt och sover bort hela julhelgen så är det helt okej. Så länge ottilia får en fin jul så är min lycka gjord. Jag ser fram emot allt julmys. Sven är ledig på julafton och det är så otroligt skönt. Förra julen var hemsk, av en enda orsak: Jag var mitt inne i en depression och bara vägrade berätta det för någon. Sven och ottilia fick inte heller en lätt jul med en mamma som bölade eller fick panikångest så fort hon skullle försöka slå in ett paket eller träffa andra människor.

Trots plötslig ensidig dövhet, lite sämre ben och annat skit mår jag hundra gånger bättre. Visst, jag är deprimerad nu också, men jag hanterar det. Depressionen har med min grundsjukdom att göra och det vet jag nu. Jag tar bra mediciner som påverkar hormonbalansen i hjänan. Sven kommer att vara ledig på julafton i år. Det ska bli så härligt att fira ihop. 

Jag ser fram emot Lucia. Ottilia är så stor nu att hon fattat grejen och tränar luciasånger för fullt. Luciakronan och linnet hänger redo i klädskåpet. Jag ser fram emot att få besök av min BFF annika nästa vecka och då baka julgodis med tjejerna i familjen.  Jag ser fram emot julhelgen, nyår och sen en hel månad i Thailand!!