Etikettarkiv: magsjuka

Magsjuka och andra katastrofer

Idag skulle jag haft arbetsintervjuer för en vikarietjänst som personlig assistent hos min men både min samordnare och en av två ansökande ligger i magsjuka så nu vet vi vilken årstid det är: Vinter. Nu är det bara en tidsfråga innan var och varannan ligager och kräks.

Istället för att sitta på assistansbolagets kontor ska jag baka chokladmuffins till min födelsedag på lördag. Jag har bjudit in syskon  och föräldrar. Först måste jag varva ner lite efter den 4-åriga stormvinden som prövade mina mammanerver i morse. Hennes lila gympadräkt var nämligen i tvätten och det är förstås en stor katastrof. Hon låste först in sig på toaletten och det får hon inte så jag förhandlade mig envist till att hon skulle låsa upp så skulle hon få vara ifred. Då gick hon till sitt rum istället. Där stannade hon en lång stund medan jag ringde dagis och sa att idag äter vi hemma. När jag sen gick in till henne insåg hon att hon missat ”Jake och piraterna” på TV medan hon gråtit på rummet.  När hon gråtit klart över det pratade vi om gympakläderna. Gympadräkten blir inte ren för att man gråter, tyvärr. Jag har också testat någon gång eller två.  Så vi fick fundera en stund och sen kom vi fram till att gymnastik i T-shirt är ganska roligt det med. Alternativet är ju att stanna hemma och det ville vi ju inte.
Det är så himla bra när barn får komma på lösningen själv. Nu hade vi ju tid för det också. Tack vare någon annans magsjuka.

Om ni undrar så blev det smurf-T-shirt och rosa tights till gympan.

 

 

 

Utan mina små vita piller

Mina senaste dagar kan jag sammanfatta med ett ord: vinterkräksjukan! Den tar verkligen över allt och lämnar en sedan skakis och utmattad.  Där befinner jag mig nu. Försöker vänja magen vid mat igen, klara några dagar utan mina antidepressiva och piggna till så jag jag kan lyfta tillbaka mitt tåg på spåret igen.

Utan mina små vita piller blir vardan ganska outhärdlig. Jag vill bara be om ursäkt för varenda steg jag tar och varenda ord jag yttrar. Ni vet, den där konstanta känslan av att allt man gör är dumt och felfelfel.  Önskar att nån kunde ge mig en fet smäll och säga hur jag ska göra för att inte göra allt fel. Allt känns fel och svårt. Alla avskyr mig och jag är en plåga för omvärden.  Aja, jag vet ju nu att det inte är sant så jag får fortsätta intala mig det.  Värre än så är det inte. Det är bara så det känns, inte så det är. Punkt.

Idag ska jag klara något och känna mig nöjd med det.