Etikettarkiv: picknick

Pizza-picknick

Himla fantastiskt, skönt drömväder ute denna helg. Då kan man grilla. Det kan man. Hela Facebook är packat med bildbevis. Men om man inte orkar anstränga sig kan man också bara gå iväg och köpa pizza, sätta sig på en filt i gröngräset och göra pizza-picknick av det. Det gjorde vi i går.  Jätteexotiskt tyckte Ottilia. Himla gött att slippa laga mat tyckte hennes trötta föräldrar. Somliga hade kört tåg hela dagen och andra hade ju lattjat runt i Vasastan.

Picknick på vår gräsmatta

I måndags stack vi ut till tomten där vi ska bygga vårt hus. Vi hade picknick, spelade boul och busade runt på vår gräsmatta. Den visade sig vara perfekt att köra lite off-road över grästuvorna. Den ojämna marken gjorde att man lätt kom upp på bakhjulen och studsade framåt. Skitbra! Förutom när man fastnade i grop då va.

(Klicka på bilden för att se den i ett större format)

Ganska bra fast ganska ont

Igår hade jag jätteont och idag har jag ganska ont i armar och ben. En oundviklig följd från pubaftonen i lördags kan jag tro.
Jag tar en nyttig läxa med mig: börja taktilteckna på en lägre nivå. När man tecknar gör man det nära ansiktet men om nån ska avläsa dessa tecken taktilt blir det tufft för armarna att avläsa på den höjden. Nu får det bli till att träna avläsning i maghöjd och skona mina arma armar.

 

Foto: Lena Lindbom

Imorse hade jag och Ottilia det riktigt mysigt. Hon hade sovmorgon från dagis och då kom hon på att hon ville ha picknick. Jag speglade ut på den frostiga gräsmattan, no way! Men vem har sagt att man måste ha picknick ute? Vi fixade till en mysig sängpicknick bland kuddar och gosedjuren i hennes säng. Där satt vi sen och pratade om dagiskompisarna, varför man inte får jonglera med ärtor i sängen och andra livsviktiga samtalsämnen. Jag kunde inte låta bli att tänka ”åhhh, jag hoppas hon minns det här när hon blir stor!” Jag har ingen aning om hur livet är för oss då, om jag kan se henne eller sitta upp själv. Jag hoppas att hon minns allt vi gör ihop nu. Hur mycket vi pysslar, umgås och myser. Alla saker jag hittar på för henne. Jag hoppas verkligen att andra föräldrar också gör så. Att de inser värdet i att få vara med sitt barn och ge dem en fin barndom. Rätt vad det är så har de blivit stora och upptagna med att alltid vara arga på en. Då är det kanske jag som behöver minnas hur Ottilia, när hon var fyra år, ville ha picknick i sängen med sin mamma.

God med bitter eftersmak

Jag har haft en väldigt trevlig helg med svärisfamiljen. Först en spontan grillkväll hos svärmor i fredags, sen en coollugn lördag hemma och till slut en heldag med svärfamiljen igår. Först gick vi på auktion ute på landet. Bredde ut våra filtar i gräset och hade picknick med utsikt över auktionsuppståndelsen. Efter det åkte vi på familjedag som arrangerades i folkets park. Sven följde med Ottilia på ponnyridning, borghoppning, ansiktsmålning och teater medan jag socialiserade med hans familj i gröngräset. På kvällen käkade vi pizza ihop.

Ottilia lämnade vi kvar hos svärmor. Hon ska bo där ett par dagar nu. När jag och Sven kommit hem satt vi på altanen och småpratade en stund. Ständigt när jag gjort något trevligt med människor jag tycker om kommer jag hem och känner mig nedstämd och modfälld. Förr trodde jag att det betydde att jag inte trivts i sällskapet eller att jag var en sån där människa som aldrig är nöjd med någonting. Numera vet jag att det bara är en sorts reaktion på att jag haft en trevlig men tuff dag. Att jag fått spänna alla ”muskler” för att höra, se och uppfatta. Efteråt går luften liksom ur, men det betyder inte att jag är missnöjd med dagen. Man önskar förstås att en trevlig dag ska följas av behagande känslor. Jag får acceptera att jag behöver en deppstund samtidigt som jag nyktert klappar mig själv på ryggen och säger ”Jaja, så här känns det just nu men det går snart över. Det var en kanondag och det glömmer vi inte bort.”

Idag är nedstämdheten borta. Idag är kroppen trött istället. Som tur är har jag ledigt och kan vila ut ordentligt. Jag skulle ätit lunch med min mamma men vi bokade om det till en myskväll här hos mig istället. Det känns väldigt skönt. Just nu vill jag bara viiiiila.

20120730-132727.jpg

Chokladbollstjuven

Jag gjorde en hemsk sak den här veckan och jag skäms som en hund. Inte som en förlägen valp utan som en skamsen som en skamsen sankt bernhard. En stor båtsman som vet exakt vad han gjort för fult och nu tror sig kunna gömma sig under hallmattan för att slippa husses arga  ögon.

I måndags var jag till Ikea. Där köpte jag en paket med 6 chokladbollar. Hemma vill Ottilia förstås mumsa i sig godsakerna på en gång men jag förklarar övermyndigt att de här ska vi ha på picknicken på söndag och ställer dem i kylskåpet.

Häromdagen plockar hon fram förpackningen ur kylskåpen och upptäcker att det bara finns två kvar. Mamma, den tjyven, har käkat upp 2/3 av förpackningen. Jag får panik och blir sur på sven för att han låtit henne se chokladbollarna. Ottilia storgråter och läget är mycket dramatiskt. Sven stänger kylskåpsdörren och muttrar ”Kul att komma hem från jobbet!”.

Kalasa sig till söms!

Så här vill jag sammanfatta min helg: Mycket ljud, mycket stoj, massa skoj och mängder av sötsaker. Barnkalas två dagar i rad. Först ett kalas på lördan hos kompisen Algot och sedan kalas för Ottilia igår. Jag spenderade halva lördan oroad över hur det skulle gå med att ta färdtjänst ut till Stora Mellösa. (Åkte färdtjänst på förmiddan med en chaufför som vägrade prata i min slinga. Why? Jag förklarade ju att den gick till min hörapparat.) Att åka med färdtjänst till kalaset gick kanonbra. När vi skulle åka dit satt bilstolen fast helt kajko men det räckte med att jag bad chauffören ta en titt på instruktionsbilden och göra om det så blev det rätt. Både dit och hem kom färdtjänst i tid och chaufförerna var trevliga och det kändes så himla bra. Så otroligt skönt att känna att man kan åka iväg med sitt barn på något kul utan förseningar och kränkningar. Kalaset var trevligt. Mycket trevliga föräldrar. Ottilia var blyg till en början men kom över det när Algot och jag började busa. Då glömde hon det där och gaddade ihop sig med algot. Sen satt jag vid köksbordet och pimplade kaffe med bebismammorna större delen av kalaset. Även därute var det väldigt svårt att höra. En tolk hade suttit fint där. Jag fick lägga vantarna på algots lillasyster tove medan hennes föräldrar hade fullt upp med barn och pannkakstårtor. 5 månader och kramgo.När vi skulle gå sprang ottilia tillbaka för att hon skulle säga hejdå ”sina bästa kompisar”.

I går var det alltså Ottilias tur att fylla år. Sång och presenter på morgonen förstås. Tog en av de där Ballerina cheesecakekakorna och stack ett tårtljus i. Hon fick en yberrosa sparkcykel och en bilbarnstol av oss.
Kalaset med royalistiskt tema blev lyckat. Det blev tre barn som kom. De började med att göra egna guldkronor med juveler och stjärnor på. Sedan fick de leta efter gömda silverskatter i ottilias rum och samla i en väska. Skatterna bestod av leksaker inslagna i silverfolie. De fick barnen sen känna på och hjälpas åt att gissa vad som kunde finnas i. När silverpaketen öppnats lektre vi den där leken där alla barnen får blunda och mamma plocka bort en grej. Sedan ska barnen gissa vad som plockats bort. Medan vi lekte förbereddes fikat som bestod av Fruktbitar och godis som barnen fick sätta på spett och äta ihop med glass, strössel och chokladsås. Sen lekte de på altanen. När de gick hem fick de varsin ballong med sitt namn på. I ballongen låg en klubba. Det var kul. Jag lade ner en del jobb innan på att pynta prinsessballonger, göära egna girlanger och duka fint, men jag tycker ju sånt är skoj. Speciellt om man gör det lite då och då med assistenterna hjälp, när det känns kul och så det inte blir stressgöra och utan att det blir skitkomplicerat.

Som sagt: Mycket ljud, mycket stoj, massa skoj och mängder av sötsaker. Kul helg, men idag tar jag semester. Imorgon är det kalas för familjen. Sven jobbar så jag funderar seriöst på att på enklaste möjligaste sätt låta det bli en picknick i parken utanför. Släpa ut filtar och en regäl korg med gosaker. Sen får resten sköta sig självt. (Vår släkt funkar så.) Det kommer bli 15-20 pers. Gör jag så spara jag mycket jobba bara genom att slippa fixa bord samt stolar och framför allt: slippa städa! Japp, så gör vi. Ottilia är förresten helt bananas i picknicks.

Du våren, kom igen nu!

20120430-093034.jpg