Harry Potter studio tour, London.

 

Harry Potter museet är gigantiskt stort, hela 50 ooo kvadratmeter. Här tillverkades tidigare flygplan.  Vi var där i fyra och en halv timme och kände ändå att vi fick stressa lite på slutet. Jag hade kunnat spendera en hel dag där.  Eller så skulle jag kunna bo där en vecka och ändå hitta ny rekvisita jag inte sett tidigare. Museet har 5 000 besökare varje dag, ändå behöver man knappt stå i kö.  Det är nämligen så att till Harry Potter museet måste man boka en tid. Det är bra för det funkade verkligen.  Varje halvtimme släpptes en ny grupp besökare in på visningen som började i ett stort tomt rum med en guide som pratade, visade affisher från olika länder på Harry Potter och visade en film där det pratades om J.K. Rowlings stora framgång med böckerna. Ganska tråkigt om man är hörselskadad, men hela visningen hålls regelbundet på engelskt teckenspråk. Det är ju bra, men hjälpte mig inte så mycket just idag.

Nästa etapp var i ett annat rum som såg ut som en biosal. Alla fick sätta sig i biostolar och en kvinna pratade litegrann. Snart visades också en informationsfilm som handlade om själva tillverkningen av filmerna. De tre skådespelarna som spelat barnen i filmerna pratade och berättade om studion som varit deras arbetsplats under tio års tid. Under tiden stod dem framför en gigantisk stor dörr som är entré till Hogwards och när filmen var slut så rullades bioduken upp och bakom den var då den gigantiskt stora dörren. Man kunde liksom känna hur hela publiken drog efter andan. Åh!  Då öppnades portarna och guiden sa ”Välkomna att stiga in…” Alla kände igen den och den fick vi gå in genom, känna på dörrkarmarna, vart enda litet hack. Ja det var skithäftigt.

Vilken underlig, men häftig plats!  Redan innan Warner Bros köpte komplexet och förvandlade det till en av Europas största filmstudios hade det en betydelsefull historia bakom sig som flygplansfabrik under namnet Leavesend Aerdrome. Under andra världskriget tillverkades flygvapen här. 1995 skulle James Bond -Golden eye spelas in. Av en händelse var Pinewoodstudios där alla andra bondfilmer spelats in uppbokat så produktionsteamet fick bottom att hitta en annan plats nära London som klarade av filmens storslagna scener. Då hittades den gamla nedlagda fabriken och den fick nytt liv. Fem år senare började ”Harry Potter och de vises sten” spelas in här Studioområdet är över 80 hektar och används fortfarande. Filmproduktioner som Star wars, Sherlock Holmes, Inception, Sleepy hollow, Paddington har spelats in här. Hela komplexet är 80 hektar stort.

Resten av museet var fyllt av rekvisita från filmerna. Filmerna gjordes samtidigt som de sista böckerna skrevs. Man visste inte riktigt vilken rekvisita man skulle komma att behöva använda igen. Därför sparades allt som användes och det är fantastiskt mycket material. Kläder, hattstockar, kvastar, kulisser, drakar, robotar, tavlor, fordon, konstgjorda djur… Mycket fick man känna på, andra fick man bara se. Havsfolket hängde i osynliga trådar med rörlig belysning som gav en illusion av att de omgavs av strömmande vatten. Magiskt! På en annan plats stod en stor testral med sitt lilla kid och det är nästan svårt att tro att det här inte är en kvarleva från dinosauriernas tid som grävts upp ur marken. Så  död och så levande på samma gång, precis som i Harry Potter och Fenixorden. Magiskt! Rummet som var fyllt av monstermasker går inte ens att beskriva. Rummet med robotar fick det att klia i fingrarna. Flera av robotarna var skyddade bakom glas kopplade till en knapp så att man liksom kunde trycka på knappen och se roboten röra sig. Ugglan Hedvig rörde på sina vingar och rörde lite på huvudet. Monsterboken gick till attack. En svag Voldemort kved hjälplöst men ondskefullt i väntan på att få återuppstå i mänsklig skepnad på en mörk kyrkogård. Vad var det  jag skulle säga? Jo, magiskt!
Perong 9  3/4 fanns förstås med. Det ångade från det stora röda tåget. Nästa stund knallade man in på Diagongränden och kunde spana in genom butikernas fönster. Lite som i Astrid Lindgrens värld. En cirka fem meter hög modell av hogwards på sitt berg fanns också. Runt den gick en spiralramp som tog en från en våning till en annan och gav utsikt över slottet från alla håll upplyst i ett stort mörker. Maaaagiskt!

Sen hade man ju chansen att bli riktigt fattig. Orkade man stå i kö en stund fick man ta på sig en skolmantel och hoppa upp på en flygande kvast framför green screen. Det blev en läcker film samt en serie bilder man kunder köpa eller låta bli. Kul var det att åka kvast i alla fall, men vi sparade slantarna till den gigantisk giftshopen på slutet.Där kunde man lätt kunnat offra hela reskassan. Ottilia  köpte Hermiones tidsvändare och en trollstav i choklad. Jag köpte ett halsband.

Över lag kan jag säga att museet var väldigt tillgängligt för rullstol. Museet var väldigt platt utformat. Jag kunde inte gå ombord på Hogwardsexpressen på perrongs 9 3/4. När jag skulle flyga kvast fanns det ett trappsteg upp till green screen-studion och kamerakillen drog fram en liten ramp innan jag ens hann fram till kanten.  Jag fick ta med mig min assistent in gratis, men jag var tvungen att ringa museet för att boka assistentens biljett och visa upp läkarintyg. Informationen på hemsidan inför besöket var väldigt bra. Kolla bara på den här videon.

(Klicka på bilderna för att se dem i större format.)

 

Mer information hittar på den här sidan.

Nu reser vi snart, med rullstol, assistent och hela kalaset.

Om drygt en vecka åker vi till Bali. Det ska bli så sjukt jäkla spännande. Till att börja med ska bara resan dit bli spännande. Okej, att flyga i hur många timmar som helst känns inte särskilt upphetsande. Vi har rest rätt mycket men det här blir helt klart den längsta flygresan vi gjort i ett svep. Två mellanlandningar. Sammanlagt kommer resan dit ta över ett dygn. Nej, jag tror inte att det kommer bli svårt att genomföra detta med ett barn. Hon sover som en gris på flyget. Den det kommer bli jobbigast för tror jag är min man. Han kan inte sova på flygplan och han bli passivt aggressivt folkilsken när det är många på en begränsad yta. Det går inte att ta med honom på bio till exempel.
Det som ska bli spännande är att vi både dit- och hemvägen mellanlandar några timmar på en av världens mest omtyckta flygplats. Hong Kong international airport har rankats högst bland omtyckta flygplatser över 40 gånger. Den sägs vara fantastiskt vacker och att det finns massor att göra. Efter lite research kan jag konstatera att det är väldigt troligt. Det ska bli spännande att komma dit.

Sen har vi då själva resmålet; Bali. även kallat ”de tusen templens ö.” Indonesien i sig är muslimskt, men Balis befolkning är till 98% hinduiskt. Jag har aldrig förr besökt ett hinduiskt land, men sist vi var i Thailand frågade jag en inhemsk vän varför så många restauranger inte serverade nötkött. Hon förklarade att det hade med närheten till indien att göra. De flesta thailändarna ser inte kor som heliga men som sina vänner, ungefär som med hundar och hästar. Det är inte förbiudet på något vis, och vissa turistrestauranger serverar nöt, men bland thailändarna är det ovanligt.  ”Man äter bara inte sina vänner” sa hon. I Bali kan jag dock tänka mig att det är helt otänkbart. Inte kan man käka upp sin Gud heller!

När Ottilia var bebis åkte vi till Marocko på semester. Tillsammans med ett äldre par som semestrade där varje år hyrde vid en kille med taxi en hel dag och lät honom ta med oss på utflykt. Det var det bästa på hela resan. Vi fick se så mycket man inte hade fått se på annat vis. På Bali verkar man kunna göra precis samma grej. Tack och lov att jag har en rullstol som kan plockas isär och läggas i ett vanligt bagageutrymme.

Ja, den här resan lär bli spännande. Nog får jag acceptera att jag kanske inte kan komma fram överallt och besvärligt som fan att ta sig fram på andra, men det gör inget. Jag tar vad jag kan få och vet att rullstolen är inte det som brukar begränsa mig mest, utan orken. Jag åker inte bort för att vila upp mig, även om några dagar vid poolen kan vara najs.

Med fokus på Ottilia

Nu är vi tillbaka hemma. Vi har haft några fina dagar ute på landet med min pappa, lillasyster, farmor och brors son Edvin. Ottilia och Edvin har inte lekt så mycket med varandra tidigare. Nu fick de ordentligt med kvalitetstid ihop. Den spenderades mestadels till att cykla med små tramptraktorer kring poolen runt, runt, runt. Sen på onsdag förmiddag blev det plötsligt regn och rusk. Då blev det leka av och det var så mysigt att dem leka skola ihop.  Vissa ungar leker ju lätt ihop och andra gör det inte. Man vill ju att ens barn ska bli värsta bästis med sina kusiner men det måste ju komma av sig självt.

Annars då? Vi har åkt båt med morfar, sjungit med Gamma, plockat blåbär och badat. I onsdags kom Sven ut. Älskling! Han hade inte alls njutit av att ha lägenheten för sig själv. Han hade mest saknat oss.  Ja läste mitt förra inlägg och insåg att det lät som att vi hade bråkat. Det hade vi inte. Min morfar sa en gång att konsten med ett lyckligt äktenskap är att kunna förälska sig på nytt gång på gång i samma person. Det tror jag på.

Igår kom vi hem. Bakade LCHF-pannkakor med blåbär och vispgrädde till lunch. Sen tog jag med Ottilia till stallet för första gången. Hon fick lära känna Jenka och minihästarna.

Det har varit en härlig semester. Första en vecka dominerad med husbygge och sen en mysvecka med fokus på Ottilia. I september har Sven två egna semesterveckor med Ottilia. Fredagsfinalen blir att gå på cirkus scott som är i stan.

Att få sakna och saknas

Helgen blev ganska körig. Assistenten blev sjuk, så där sjuk så hon hamnade på akuten. Kan inte ha känts så kul på sin första arbetsdag. Sven fick ställa upp som vikarie igen. Å ena sidan så kan vi behöva pengarna det ger i lön, å andra sidan var det hans sista två dagarna på semestern för honom.  Men framför allt så är det en upprepning av många den senaste tiden. Det har blivit så att han får hoppa in akut ganska mycket det senaste och det är inte kul för nån av oss. Det tär på förhållandet, men vi överlever sånt.

Bra tajming att ta med sig barn och assistent och sticka ut en sväng till familjen på landet. Skönt att få sakna varandra lite.
Ni vet?
Ni vet.

Jag är redan där

Idag har jag en sån där dag då jag har bedrövligt ont.  Jäkla skitkyla! Jag har fått sjukskriva mig och spenderat dagen hemma. Jag gillar inte att vara hemma just nu, för det är rörigt här. Jag hatar när det är rörigt. Jag vill helst bära ut allt och bara ha plana, nakna ytor, som i en inredningskatalog, men jag kan inte städa och bära grejer. Nä, jag ska vila. Då får huvudet jobba istället. Jag har planerat och strukturerat. Väldigt bra aktivitet så här års faktiskt för man inser att man har så mycket skoj framför sig.Vår och sommar!  Jag fick glädjeryck av att planera semesterveckorna i sommar tillsammans med Sven nyss. Ni vet, man sitter med sina kalendrar och bara ”mja, vi satsar på juli precis som alla andra. Då funkar inget nånstans ändå.” Jag känner redan doften från köttet på kolgrillen. Jag är redan där med ett glas rosévin balanserande mellan fingrarna och ett leende på läpparna.

Innan dess ska jag dessutom på FSDB-kongress i malmö, silversmideskurs i Mosjö, pysseljunta med tjejerna och förhoppningsvis tillbaka till jobbet imorgon.

När semesterplaneringen blir en extremsport

När man ska ut och resa är det mycket som måste fixas. När man ska ha barn med sig blir det ännu mer och när man är rörelsehindrad blir det ännu jättemycket mer. Nu har jag ju dessutom varit sjuk med min yrsel och inte kunnat gjort allt i så där god tid som jag brukar. Nu mår jag ju bättre i alla fall även om jag har lite lätt yrsel kvar. Bra nog att ge järnet! Det är oändligt mycket som måste fixas. Här är en liten lista så ni får en idé: 

• Meddela flygplatsen vilken hjälp jag behöver för att komma upp i planet. De behöver veta miljoner små detaljer om mig och min rullstol.
• Organisera alla mediciner som ska med
• Organisera alla tillbehören till CIt. För att få passera säkerhetskontrollen med ett implantat i kroppen måste man kunna visa upp ett speciellt litet ID-kort som hör till det specifika implantatet.
• Ordna med rullstolen och dess drivaggregat så de inte går sönder på resan. Innan vi åker plockar jag bort allt som är löst på stolen: dyna, joystick, armstöd, batteri m.m. och packar ner i en egen väska som jag tar med mig in i planet.
• Jag skriver också en tydlig med kortfattad instruktion med bilder på svenska, engelska och spanska om hur man låser hjulen som är lite special. Sätter den i en plastficka på stolen. (Thank you, google translate!)
• Organisera och servar alla andra hjälpmedel som ska med: hörselslinga, hörapparater, glasögon, solglasögon, iPad…
• Hamstrar tillhörande batterier och laddare.

Mitt schema för måndag och tisdag är ganska galet. Jag bara måste fixa vissa saker innan jag åker.  I morgon, måndag, ska jag till sjukhuset. Jag har en tid hos ljudingenjören på audiologiska mottagningen som ska programmera om ljudprocessorn till mitt CI. Jag ska även kika in på jobbet och lämna en hög med papper som ska skrivas på av min arbetsgivare och skickas vidare till arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Sen ska jag till jouren och få hjälp att byta ut en stenhård slang till hörapparaten, syncentralen för att hämta ut ett par speciella solglasögon och till ortopedteknik där jag ska hämta ut vårstövlar/ridstövlar.  Pjuh.
På tisdag så reser vi klockan 15.05 från Örebro flygplats. Vi åker hemifrån 12.45. Jag har en tid på hjälpmedelscentralen 10.30. Jo, det är sant. Jag har väntat flera månader på hjälp att ordna anpassat tangentbord till iphone och ipad och så kan jag enbart få tid just den här dagen, men om jag inte tar tiden måste jag släpa med mig min dator på semestern så jag vill verkligen fixa detta innan jag åker.  Om allt bara är packat sen innan och Sven ordnar maten kommer det gå finfint. Bara jag får bestämma allt så…

Ja jo, det blir hektiskt. För att det ska funka måste allt ske efter ett schema så jag inte missar mat och sömn. Just nu har jag tagit en paus i alla förberedelser. Min man hade herrmiddag för sina vänner igår så då åkte jag, Ottilia och assistenten ut på landet till min pappa med familj.  Gud, så skönt att bara lämna alla måsten och åka hem till Stubbetorp en stund. För en stund går liksom luften ur en och man hinner samla nya krafter innan det är dags att ge sig in i matchen igen. Ottilia kommer vi dumpa hos sin farmor på vägen in till stan idag. Sen blir det packning, tvättning och fixning hela dagen. Det känns så himla skönt att kunna packa  Ottilias väska när hon inte är hemma. Att hon får göra roligare saker.

Pjuh, okej. Nu ska jag återgå till mitt lugn här i soffan med min bästis kaffekoppen. När vi kommer fram till Teneriffa ska det bli skönt med lite semester. 😉

Att fixa en e-fix!

Idag är jag skitglad. Jag har ont och är jättetrött men jag är glad. Jag ska få en E-fix! Vad är det undrar du? Jo, det är ett drivaggregat till min rullstol så jag kan köra den själv med en joystick.

Jag har varit på centrum för hjälpmedel idag. Konsulenterna där har artigt försökt övertala mig att inte ansöka om en sen i vintras. Det är nämligen väldigt svår att beviljas en. Det har de gång på gång påpekat och föreslagit andra alternativ. Det finns bara en enda person som fått en i Örebro län. Jag envisades i alla fall men att jag ville prova att ansöka om en. Jag och min arbetsterapeut lämnade in en skitbra ansökan officiellt innan sommaren.

I min ansökan skrev jag följande:

*Jag är i behov av ett hjälpmedel som kan ”köras” av både mig och mina assistenter p.g.a. min synskada. Om ljuset förändras kan jag bli som blind helt plötsligt och då är det viktigt att hjälpmedlet funkar lika bra utan min medverkan. (På e-fix kan jag bara stänga av motorn och använda den som vanlig rullstol.)
*Jag har en aktiv livsstil behöver kunna använda mitt hjälpmedel när jag reser. Pga min sjukdom försöker jag resa utomlands ca 1 månad varje vinter. Jag älskar att resa och vill se så mycket jag kan. Det känns viktigt att mitt hjälpmedel inte blir en stoppkloss för utflykter och upplevelser med familjen. Med en e-fix behöver jag ingen specialtransport utan kan ha med den i vanliga fordon. Det är mindre risk att hjälpmedlet skadas under flyget då jag kan plocka av e-fixtillbehören när jag kliver ombord och försvara dem i handbagaget. (Två gånger har jag rest utomlands med hjälpmedel och båda gångerna har de skadats.)
*Jag är inte så orörlig att jag behöver en permobil. Det är inte ett hjälpmedel som passar mig. En manuell rullstol kan jag inte använda själv när jag ska ut.
*Jag är mamma till en 4 årig dotter och vill gärna kunna ha en hand fri när vi är ute och går ihop.
*Jag är mest van att styra med en joystick. Inomhus kör jag i dagsläget en elektrisk stol men den får endast användas inomhus. Den styrs med joystick.
* Hjälpmedlet e-motion har frammatning men den tycker jag är svår att styra med och den kräver mer funktion i armarna. Långsiktigt är det inte ett praktiskt hjälpmedel för mig.

Jag trodde att jag idag skulle dit på möte och fortsätta argumentera för min sak men till min förvåning var beslutet redan taget och det var en utprovning jag skulle på. Jag fick prova en e-fix och sen olika ändringar på rullstolen. Jag blev sjukt trött och fick avbryta lite tidigare men vi fick det viktiga gjort. Yes yes yes!

För utprovningen fick jag betala med en sjukskrivning till jobbet. Jag trodde att jag skulle orka iväg dit på eftermiddan, men jag var helt loj.  Att sjukskriva sig känns varje gång som ett misslyckande även om jag vet att jag inte borde känna så. Jag försöker hänga kvar vid tanken på att jag ska få en e-fix och med det erövra ännu lite mer självständighet. Jag säger bara tack för tipset, Anna Hallgren!

Här finns mer information om e-fixen för den nyfikne.

Sola och avläsa taktilt teckenspråk

 

Tre sköna dagar spenderade vi ute hos min pappa med familj och vänner i Stubbetorp. Han har nyligen byggt pool och ett gigantiskt soldäck. Ramperna som han byggt upp till soldäcket kom väl till pass för vi var två som rullade omkring i matchande rullstolar, jag och Thommy. Familjens vänner Lena och Tommy var där och levde ut semestern precis som jag och Ottilia. Det blev några härliga dagar med fint väder, bad och god mat. Medan vi hade vår semester där passade Sven på att besöka sin lillasyster i Oslo.

 

Min assistent Elin var med ute på landet och det visade sig förstås ypperligt att träna taktil avläsning samtidigt som man solade. Då kan man ju ändå inte göra något vettigt och att bara vila tröttnar man (jag) ju snabbt på. Min avläsningsförmåga blir bara bättre och bättre. CI´t tränar jag också hårt med men det är fortfarande tufft. När jag har cippen och det händer mycket runt omkring får jag panikångest ibland. Det är otäckt, men jag använder Cippen när det är lugnt och kör korta pass. Huvudvärk och tinnitus står ju också som feta gråsuggor i min väg men det är inte alls lika illa som tidigare. Nu kan jag använda cippen, det kunde jag inte alls för några veckor sen. Igår ljudtränade jag i solen. Petra läste ur en bok för mig. Utan hörapparaten till gick det inte alls men med den gick det bra. Efter en stund kom Ottilia hem från solhagapoolen och ville ligga i min famn. ”Hon är fåfäng och behagsjuk!” läste Petra ur boken. ”Hon är förfäng och magsjuk!” svarade Ottilia och jag hörde både och.

Sen vi kom hem har vi annars tagit det väldigt lugnt. Jag hade förstås i mitt eget huvud antagit att jag och Sven skulle spendera en myskväll ihop när vi kommit tillbaka. Jag det så pass förgivet att jag inte ens pratade med Sven om det. Kvällen började bra med fancy entrecot på grillen. Sen ringde boysen och bjöd ut sven på fotbollskväll på O´learys, sen var den myskvällen över. Vilket typiskt gift par vi är! Det fattas bara att jag går runt i en städrock och surar, men det gör jag inte. Jag spenderade kvällen med mörk choklad och fyra avsnitt av ”Once upon a time” som jag längtat efter. Myskväll blir det ikväll istället.

En skitbra dag på Liseberg

Även om det är semester så är jag tack och lov så där trotsigt morgonpigg idag. Härligt! Bra tillfälle att skriva så fingertopparna ryker. Jag ruskar huvudet lite och försöker så hjärncellerna att vakna till liv. ”Måste vi?” –Ja, upp nu!- De vill egentligen bara mysa lite över slutet av en Jane Austen-bok, förstår ni.

I fredags morse åkte vi (Jag, Sven, Ottilia och assistenten Petra) till Göteborg. Vi bodde på ett hotel där vi checkade in och sov en stund innan vi gick till kinarestaurangen mittemot och åt lunchbuffé. Efter det skulle vi promenera ca 3 km till Liseberg, tack vare min gps (och mig kanske då) gick vi åt helt fel håll till en början. Vid fyratiden på eftermiddan var vår vandring till slut över och vi omgavs av gröna kaniner, karuseller och små regnskurar.

Liseberg hade ordnat det riktigt najs för sina funktionshindrade besökare. Jag fick ta med mig både Sven och Petra som ledsagare. Jag och Ottilia köpte varsitt åkband och de andra fick varsitt ledsagar-åkband så de kunde åka med oss. När man skulle gå ombord en åkattraktion gick det ju inte ens att komma in med rullstolen där kön är. Istället fick man kontakta personalen och gå in en annan (bättre) väg, oftast genom utgången. När man väl bökat och stökat för att komma ner i vagnen fick man alltid möjlighet att åka karusellen två gånger. Smart. Det var väldigt skönt att slippa köerna.

Större delen av besöket åkte vi förstås barnkaruseller men på slutet fick Ottilia hänga med Petra och köpa popcorn nån halvtimme så mamma och pappa kunde ta en sväng i de stora berg-och-dalbanorna: Balder och Kanonen. I båda fanns det förresten hiss upp. Att åka kanonen två gånger på raken utan att kliva ur födde en gruvlig huvudvärk. Det var ändå värt det. Klockan var då ändå nio på kvällen och det var dags att gå hem till hotellet.

En skitbra dag på Liseberg, så kan vi ju sammanfatta dagen.

Ska snaaart ta mig i kragen.

Jag har inte haft laptopen öppen på 4 dar och den har nästan dammat igen… känns det som. Om jag inte dokumenterar denna semesterhelg snart är den för all framtid borta i mitt senila sinne. Problemet är bara att jag är så himla upptagen med att ha semester just nu. Men snart, snart ska jag damma av tangenterna på allvar. Jag måste bara äta lite pizza först, sträcka ut mig på pappas altan och njuta lite till.

Samlade bilder från Thailand

Efter lite bråk med kameran presenterar jag härmed samlade bilder från vår semester på garden hills resort i Thailand jauari 2012.

Man kan ju bara önska att man får chansen att återvända!

Detta bildspel kräver JavaScript.

Litegrann om garden hills

Jag kurar ihop mig i soffan hemma i min dragiga lägenhet. Att komma hem till kylan var smärtsamt. Som när man att kliva ur poolen efter att simmat runt viktlös och obehindrat i vattnet och sedan på stadig mark känna hur tung och klumpigt man rör sig på land igen. Återupptäcka sin dåliga balans och sina svaga ben. Nä, den svenska vintern är inte min kompis! Speciellt inte när jag polat stadigt med den thailändska vinter en månad.

Vad fort en månad gick, bara så där. Vad fint vi haft det och vad många minnen vi tar med oss hem. Jag är onekligen stolt över att jag ridit barbacka på en elefant. Jag minns inte ens hur jag kom upp på den liggande jättefanten. Alla roliga marknader vi besökt, speciellt Cicadamarknaden som var helt underbar med all konst, lokala designers, påhittiga hantverkare och fantastiska restaurangpark. Allra mest kommer jag förstås sakna vårt hem på Garden Hills.

Vi bodde i ett nybyggt hus på 115 kvadratmeter med två sovrum och öppen planlösning. Det fanns inga väggar mellan kök och allrummet så det blev väldigt öppet och lätt att röra sig. Emma (assistenten) fick ett eget sovrum. Ottilias säng släpade vi in till det större sovrummet där vi utan problem fick plats med alla tres sängar. Innanför svårt sovrum hade vi ett eget badrum med både inomhus dusch och utomhusdusch. I sovrummet hade vi också en långvägg med skjutbara glasdörrar som ledde rakt ut till jacuzzin och uteplatsen. Gött! Det fanns även ett mindre badrum i huset som kunde  ha lite mer som sitt. Både badrummen och köket var snygga och fräscha.

Ägaren har planer på att handikappanpassa fler. Nu när vi var där var det två likadana hus som anpassats. Under våra första två veckor bodde ett trevligt par i det andra huset, Stefan och Anna. Vi hittade på en del ihop. De sista två veckorna bodde en barnfamilj i det andra huset med en flicka som var något år yngre än ottilia. Dem umgicks vi också mycket med. Anna, Axel och Wilma.

I huset mitt emot vårt hade Garden Hills sitt gym och spa. Priserna f ör olika behandlingar låg något lägre än på massagemottagningarna inne i stan. För en svensk femtiolapp fick du en timmes thaimassage.

Vid sidan av gymmet och vårt hus låg restaurangen och emellan husen låg den stora poolen som förstås var vårt favorit tillhåll. Istället för stege eller trappa ner i poolen hade de byggt en sluttande backe ner i poolen. Det fanns också en vattentålig rullstol man kunde använda. Själv hoppade jag förstås ner i poolen men använde gärna rullstolen för att ta mig ur. Jag provade att rulla ner i poolen själv en gång. (Bara för att prova.) Det är inget jag rekommenderar. När man kom ner i vattnet blev man så lätt att hjulen inte fick fäste. Det är bättre att ha någon bakom sig som håller i rullstolen. Hade man bara det var ju rullstolen helt kanon att ha. De håller också på att ordna med en lift som kan lyfta ner en person direkt i vattnet. Ottilia och Wilma hade förstås störtkul i poolen.

Restaurangen var också trevlig och när vi skulle ner räknade vi med att den skulle vara dyr men det var den inte. De serverade god thailändsk mat till bra pris. En Pad Thai kostade 50 bath till exempel, det är ca 12 svenska kronor. Varje fredag anordnade de en ordentlig buffé. Då var det fullt i restaurangen må jag säga. Det var uppskattat och alltid väldigt trevligt. Det hände inte sällan att man blev bjuden på någon exotisk frukt efter maten. Mums!

I helgen kommer det nog in lite bilder här också…

Piren

Det känns att vi snart ska hem igen

På söndag är den här drömmen över och det är dags att lämna Garden Hills och Hua Hin. Då får man lite bråttom att göra de där grejerna visste att man hade en hel månad på sig att hinna med. Helt plötsligt har man några dar på sig. Vi har nog gjort det mesta. Det enda av våra planer som inte blivit av är egentligen att se mer av Hua Hins stad. Inte trafiken, shoppingen och restaurangerna. Det har vi definitivt fått tillräckligt av. Vi vill besöka fiskepiren och den legendariska tågstationen.

Jag kommer sakna maten, shoppingen, sticky rice, grannarna, garden hills och framför allt värmen. Jag kommer inte alls sakna thailändarnas choklad, deras blaskiga kaffe, portionsförpackade ost som blandats med smör, den ojämna värmen i duschvattnet eller vildhundarna i cha am. Nej, det känns rätt okej att lämna kvar här men allt annat kommer jag sakna.

Jag vill inte ens tänka på hur det kommer kännas att komma hem till kylan igen. Minusgrader och snö fiinns inte i min ordbank längre. Min termobrallor gick sönder innan vi åkte hit och jag orkar inte ens tänka på att fixa nya.

Det ska blir fint att återse familjen. Skönt att få den där jädrans operationen avklarad.

Idag ska jag mest bara ta igen mig vid poolen efter två turistiga dagar. Emma är ledig och min kropp behöver detsamma. Jag tänker inte röra mig många meter utan bara njuta av garden hills lugna ro hela dan.

Tecknar så det ryker

21 januari

Vi har varit här i snart tre veckor av fyra nu. Ska jag vara ärlig, så är jag glad att det här inte är en vanlig familjesemester. Det är skönt att jag har sjukgymnastiken och teckenspråket att fokusera på. Jag är inte den typen som kan slappa och shoppa en hel månad. Jag skulle bli sjukt rastlös.

Det är verkligen en dröm att ha en teckentolk som assistent. Emma är kanon på alla sätt och vis. Batterierna i slingan håller inte så länge i värmen så jag använder den inte lika oavbrutet som jag gör hemma. Emma stödtecknar till mig hela tiden. Hon syntolkar ibland, förmedlar vad som sägs kring bordet om vi är många. När ottilia och sven inte orkar teckna tolkar hon dem också och när de orkar teckna (vilket är för det mesta) så hjälper hon dem på traven. Utöver det tränar vi även på taktil avläsning varje arbetsdag. Då plockar Emma fram en skvallerblaska (korta texter och de finns till hand i restaurangen) och tecknar små texter till mig. Jag plockar ur hörapparaten och blundar för att inte fuska. När vi stöter på nya ord som jag inte kan skriver vi ner dem i en liten bok. De orden blir sedan mina glosor att öva på under dan

Ottilia har också varit med och provat. Ottilia var duktig men tröttnade direkt. Att avläsa från Sven var frustrerande för både honom och mig men det var en bra början. Vi får fortsätta att jobba på det.

Två dagar i veckan är Emma ledig. Då är det besvärligt må jag säga. Det blir så väldigt tydligt att jag med slingans hjälp bara gissar mig till vad som sägs. Jag hade förmodligen kännt mig ledsen över att missa saker om det inte vore för vetskapen om den stundande CI-operationen när jag kommit hem. Jag kommer att skrivas in bara ett några dagar efter vår hemkomst. Jag ser fram emot det och det ska bli sjukt coolt! Jag är inte rädd, inte ledsen, bara förväntansfull.

Den här resan är jäkligt bra för mig. Släppa kraven jag annars hänger på mig själv. Slippa krångel och byråkrati kring färdtjänst, assistans, rehabilitering, arbetsförmedlingen. Jag har lämnat allt det hemma och fokuserar på det jag och lilla familjen behöver just nu och just här. Det är väldigt uppfriskande!

Här ute i bushen

19 januari

Vi trivs väldigt bra på Garden Hills. Det är skönt att det ligger utanför stan. Det ligger faktiskt ute i bushen vilket känns rätt charmig. Bra mycket mer intressant än en hotellgata. Det kostar 250 bath att åka in till Hua hin med taxi men jag är glad att jag inte bor inne i stan. När man varit där i kaoset och trafiken är det skönt att åka ut till lugnet igen.

Fina flätor i cha am

Idag blev det en utflyckt till Cha am igen. Ottilia hade sin nya fina hatt på sig.

Ottilia och pappa lekte på stranden först medan mamma rullade ivägen på lite shopping.

 

På kvällen förtärde vi lite glass och öl på en resturang där servitriserna ville fläta ottilias hår.

Barbacka på en elefant

15 januari
Tiden i Thailand går fort, men Internet går låååångsaaamt. Minns ni hur man på nittiotalet satt framför dumburken och tålmodigt kunde få vänta 20 minuter innan en man fick fram en hemsida. Gång på gång hängde sig hemsidan och man svor och tryckte på uppdaterarknappen om och om igen. Japp, så är det att grejja med bloggen nu. Bilderna kan jag lägga upp via mobilen i alla fall när det inte krånglar. Ibland kan det gå ett par dagar innan man alls får kontakt med bredbandet. Man får bara ha tålamod och vänta tills det kanske funkar.

I fredags var vi på ännu en grupputflykt. Vi åkte i en bättre buss den här gången med bälten. Tack och lov. Vi åkte och tittade på en elefantshow. Innan den skulle börja fick man möjlighet att sitta upp på elefantryggen. Jag tvekade en halv sekund över om jag skulle kunna komma upp sen kravlade jag mig upp med lite hjälp. Det var en stor elefant. Hans elefantkompis tyckte jag såg lite varm ut och sprutade vatten på mig med snabeln. Tack, nu luktar jag säkert gott! Elefanten som Ottilia och sven red på stegrade sig. Det var en härlig och svindlande känsla att sitta där uppe.   Vi köpte en stor korg med bananer inför showen. Efter varje nummer kom elefanterna fram och fick dem i belöning av Ottilia och andra ”barn” i publik. (Vem blir inte barn igen när man kelar med en elefant?)

Det fanns krokodiler och ormar också, men deras show skippade vi. Jag och Ottilia matade stora äckliga fiskar med nappflaskor. Surreal!

Kommer lägga upp bilder på galenskaperna när jag kommit hem.

Beachen i Cha am

12 januari
Idag är det torsdag. Det har varit den första riktigt molniga dagen sedan vi kom hit så vi passade på att åka till grannorten Cha am.
Cha am är lite lugnare och lite mindre än Hua Hin med en finare och mer tillgänglig strand för den som inte kan promenera på sanden. Dagens mål var framför allt att låta Sven få lite egen tid.
Sen vi kom hit har min hjälte inte fått så mycket av den varan då han måste ta hand om Ottilia mycket. Vår överspeedade treåring som inte får nog av något här nere. Så fort vi ger oss ut på turistnöjen är det han som får hålla henne i sulkyn när hon vill lämna oss för allt spännande som hon aldrig sett förr och hon är helt klart inne i en ny trotsfas där hon omöjligt kan förstå varför hon inte får göra som hon vill när hon så tydligt förklarar det. Hon har alltid väldigt slående argument.

Det stod Sven skrivet i pannan att han behövde ett break och poolen var inte lockande i det här vädret. Vi åkte istället till Cha am med hink och spade, parkerade oss på stranden där det kostade 7 kr att hyra en solstol. Sedan kunde Sven knalla iväg på egen hand medan jag, emma och Ottilia hade det gött. Ottilia bakade sandkakor som alla smakade jordgubb och pryddes av snäckskal. Vi köpte glass som smälte så att sanden verkligen skulle fastna över hela oss. Ottilia gjorde en snöängel i sanden för säkerhetsskull.
Ottilia blir behandlad som en rockstar av Thailändarna med sitt guldlockliga hår. På stranden var de väldigt oblyga, kom fram och ville bli fotograferade med henne utan att be om lov. Hon blev rätt förbryllad till en början med tyckte sen att det var skoj och då fick de hållas.

Senare anslöt vi oss med Sven igen. Vi åt och promenerade utmed den långa beachgatan resten av dan. Vi stannade till för att fika. Där köpte jag en bit cheese cake som jag hade höga förhoppningar på men det var ingen cheese cake utan snarare en kladdig sockerkaka toppas av grädde, blåbärssylt och lakritsströssel. Thailändarna har fått det helt om bakfoten när det gäller amerikanska bakverk! Sticky rise och kokosglass är mer deras grej. När vi var törstiga stannade vi vid en kille som stod och sålde kokosnötter. Han högg av toppen och stack ner ett sugrör. Len och söt kokosmjölk är mumma!
Vi letade dessutom på en frisör för att snagga Sven. Han har sett ut som den galna professorn ett tag nu.

Här om dan var vi förresten på ännu en nattmarknad i Hua Hin. Överallt där det finns människor i Thailand verkar det finnas en marknad – överallt. Den här var mycket större än de vi tidigare besökt. Trängre, mer folk och knappt några turister alls. Thailändarnas marknad alltså. Jobbigt men spännande, speciellt matmarknaden. Där kunde man köpa allt! Det är svårt att inte bli hysterisk när det är så där billigt. Vi köpte sandaler till Ottilia som kostade 60 bath (15 kr), ett storprickigt linne till mig för 100 bath (25 kr), nagellack för 20 bath (5 kr) och en hello-kitty-nattlampa för 30 bath (7kr). Nypressad mandarinjuice för 30 bath. Det var inte det bekvämaste stället men helt klart spännande. Färggladaste sushin någonsin och simmande stora fiskar i kylväskor som skvätte ner en när kocken öppnade locket för att plocka upp dem på grillen som drevs av bilbatteri. Något vi inte såg där var friterade gräshoppor och grodor. Det verkar höra till turistmarknadens kulinariska utbud. Jag funderar ändå på att smaka det. Så får man kanske lite r.e.s.p.e.c.t. även om man inte äter skaldjur på kräftskivorna i Sverige i fortsättningen. ”Det är inte det att jag är rädd att smaka. Jag har faktiskt…” Dessutom vill Ottilia gärna smaka efter att grannarna skrytit om det. Hon är ju inte rädd för något, utan sörplar i sig små bebisbläckfiskar till lunch med glädje.

Bilder från cha am

Godsaker i Narnialand

8 januri
Tiden går fort i vårt förunderliga Narnialand. Jag försöker minnas vad vi gjort de senaste dagarna, men när vi gjorde vad känns egentligen inte vidare viktigt. Jag tror det var i fredags som vi var på nattmarknaden här i Hua hin. Det var skönt. Vi shoppade inte så mycket utan kikade mest. Vi ska vara här så länge att vi med all säkerhet kommer återvända. Istället åt vi godsaker. Det finns mycket sånt på marknaderna. Mango on sticky rice är en ny favorit.

Igår tog Garden Hills ägare Erik med oss på utflykt. Han är en genomtrevlig, solbränd man med bred skånska och en liten chihuahua i som följeslagare. Vi blev nio pers som åkte iväg först till Hua Hins lilla kopia av floating market och sedan till ett tempel med en gigantisk Buddah.
(Ska försöka lägga in några bilder. Berätta gärna om ni kan se dem eller som det bara blir konstiga tecken i slutet av inlägget)

På kvällen serverades det en maffig buffé i restaurangen. Gud, så mycket god mat!  Restaurangen var välfylld och två barn utöver ottilia sprang runt och lekte. Den ena var i ottilias ålder så jag och sven gjorde det vårt mission att sammanföra henne och ottilia. Ottilia var blyg och det var inte helt lätt. Vi fick vara riktigt sluga. Till slut föll de varandra i smaken och blev semesterbästisar för resten av kvällen.

Angående bilbarnstol var mina förhoppningar om säkra bilfärder för ottilia ouppnåliga. En bilbarnstol hjälper inte mycket när det inte ens finns bilbälte!  Enligt Erik är säkerhetsbältens i thailändska bilar ändå helt värdelösa. Att det är farligare att sitta fastspänd i framsätet än utan bälte i baksätet.  Inte finns det något att göra åt saken heller. Vi bor 8 km från stan så vi får försöka göra det så säkert som möjligt av det vi har. De andra barnfamiljerna verkar inte oroa sig så mycket utan åker med på pickupflaket som går fram och tillbaka från stan. Vi kostar dock på oss en riktig taxi vilket funkar bra. Maxxi Holiday samarbetar med ett taxiföretag som både har bilbarnstol till låns och bälten i de flesta av sina bilar. Det kostar 500 bath (ca 120 kr) att åka fram och tillbaka till stan och det får det vara värt.  Här om dagen såg vi ett annat alternativt färdsätt. En thailänska familj som kom på en moppe. Två föräldrar och ett litet barn trängdes på den. Mamman hade en hund under armen och bakom dem trampande en femåring på en cykel med stödhjul.

br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-200530.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-200530.jpg alt=20120109-200530.jpg class=alignnone size-full //a

I jakt på kaffefilter

p5 januari/p
pHuset som vi bor i är nybyggt och väldigt fräscht. Två sovrum, två badrum och ett stort allrum med kök. Utanför dörren har vi en stenaltan med jacuzzi (som inte funkar, men ändå.)och utomhusdusch. Att bo så här kan man ju bara drömma om hemma. Det är härligt att komma hit och mötas av tillgänglighet och atmosfär.  Det är inte många meter till gymmet med spa-avdelning, restaurangen och poolen. Det är lite mysig och familjär känsla för vi är ju inte så många här.  /p
pFörsta dan gick åt till att packa upp och vila, sedan åkte vi in till hua hin till ett stort fett köpcenter som det stod ”kom hit med era feta plånböcker, turister!” Kända märkesbutiker vart än ögat såg. Överpriser men samtidigt, skitbilligt i jämförelse med svenska priser. Vi drack kaffe på Starbucks, käkade pizza och shoppade lite försiktigt. Till sist storhandlade vi på Tesco. Där var det spännande att lista ut vad det var i förpackningarna. Thailändska är inte det lättaste. Det svåraste att hitta visade sig förstås vara kaffefilter. Jag försökte hysteriskt få upp min Iphone för att ta en bild när sven försökte förklara för personalen vad han sökte efter. De såg ut tre gapande hål. Gång på gång hämtades en ny person som visste exakt vad han menade och sedan visade honom till snabbkaffet. När de till slut alla fattade vad han menade efter en lång detaljrik och gestikulerande förklaring visade de honom till pappersmuggarna. Då gav vi upp. När butiken stängde kl 22 hade vi allt vi behövde och åkte hemåt./p
pIgår hängde vi vid poolen hela dagen. På kvällen gick vi till restaurangen, drack och åt gott. Lärde känna lite grannar och hade trevligt. Restaurangen har god mat till väldigt bra pris, vilket man ju inte väntar sig.  Ottilia lekte sig trött och somnade vid elvasnåret i en soffa. Låter ju lite galet men då var klockan bara fem enligt svensk tid./p
pIdag har vi förstås också legat vid poolen. Ottilia är lite fegis för vattnet men börjar fatta mod. Hon fick flytkuddar och en badring från tesco samt en såpbubbelpistol. Leksaker är väldigt billigt. Jag tror vi betalade typ 12 kr för badringen. Godis är också väldigt billigt. Jag och emma tog en tur till affären i kväll. (Ett skjul med många glada thailändare.) Jag utforskade utbudet bara för att det är så spännande med utländskt godis som man inte känner igen. Jag köpte en hel påse med småplock och betalade sammanlagt 7 kr. Än så länge kan jag säga att allt som är chokladgodis smakar skit men gelégodiset är riktigt mumsigt. På vägen hem gick vi förbi restaurangen och blev bjudna på lite konstiga frukter man inte sett förut. Mums, vi fick med oss några hem också. De får vi käka till frukosten imorgon./p
pNu ska vi se om jag kan ladda upp den här texten …/p
br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191856.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191856.jpg alt=20120109-191856.jpg class=alignnone size-full //a

En bra början av resan

3 januari

Då var vi framme i Thailand och jag kan säga en sak: Bästa flygresan någonsin. Vi reste Thai air economi premium vilket innebar att allt var lite bättre än vad det behövt vara. Men nu ska vi inte förhasta oss utan börja från början.

Början av året är ju en bra början, va? Vi firade nyår med Emma, Eric och Alva hemma hos dem. Kom dit vid femtiden, lät barnen äta, sedan fira jul och till slut hurra in tolvslaget vid halv sju. När båda småttingarna somnat kunde vi varva ner. Äta gott och på skåla i champagne. Dagen efter var det packning på hög nivå. Jag var inte ett dugg stressad men det berodde förstås på att jag fick styra och ställa över packningen. Sven fick inte komma i närheten av väskorna, bara lägga fram sina saker på sängen och sen hålla sig undan från fältet. När jag ska vara borta vill jag med all säkerhet veta exakt vart allt är och placerat i en logisk ordning. Färgkodat med hjälp av färgglada packpåsar och koordinerat med hjälp av ett antal olika packlistor. Allt ska organiseras efter ett väl beprövat system och kommer någon annan in för att pilla i det där sabbar de allt. Som tur är så avskyr sven att packa noggrant, och är rätt kass på det, så att lägga ansvaret på mig passar oss båda./p
pI går packade vi oss iväg vid sjusnåret, lämnade bilen hos pappa, åt frukost och blev skjutsade till Arlanda. Allt gick smidigt och bra. Sittplatserna på flyget var väldigt lyxbekväma. Breda stolar med en fjärrkontroll som kunde fälla ner flygstolen i liggande ställning och massera ryggen. Egen TV-skärm och eluttag. Maten var helt fantastiskt, speciellt kvällsmaten:br /
1. starter: Kycklingspett i jordnötssåsbr /
2. förrätt: plocktallrik med sill, räkor och annat gojs samt italiensk salladbr /
3. Huvudrätt: Man fick välja mellan 5 olika rätterbr /
4. Osttallrik med fruktbr /
5. Efterrätt: Supermumsig chokladtårtabr /
Det var alltså EN måltid. /p
pVi kom fram vid 01.30 svensk tid, 07.30 thailändsk och allt gick finfint. Det var lite klurigt att ta sig fram när vi checkat ut väskorna. Vi hade ingen assistans då men det gick fint och vi hittade taxichauffören utan problem. Bilresan till Hua hin var tuff för jag hade ont men annars var det bra. Väl framme blev vi väl mottagna och visade till huset och området. /p
pOttilia har varit hyperaktiv ända sen vi steg ur bilen och blev välkomnade på Garden Hills. Ingen vidare kombo med utmattade föräldrar. Man liksom hör hur oseriösa ens tillrättavisningar låter och lunchen slutade med att vi med hjälp av memoryspel på Iphonen mutade i henne maten. Men men, det funkade ju och hon åt sin fisk. /p
peeek/p
br /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191606.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191606.jpg alt=20120109-191606.jpg class=alignnone size-full //abr /br /a href=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191636.jpgimg src=https://livetmedtresinnen.files.wordpress.com/2012/01/20120109-191636.jpg alt=20120109-191636.jpg class=alignnone size-full //a

Flygbiljetterna bokade

Men hallå, jag glömde närstan. Igår köpte vi flygbiljetter till Thailand. Vi fick till slut tag på ett direktflyg till ett hyfsat pris. 2-30 januari. Exakt 4 veckor. Vi reser med Thaiairways och de är riktigt bra. God mat och personal som bockar för en.  Känns så skönt att ha resan klar och helt sjukt att det bara är sisådär 10 veckor kvar.  Idag vore en bra dag att få ett glädjande brev från försäkringskassan.

Har fått mail ifrån vårt boende i Thailand med lite material. Verkar som om det kommer bli riktigt bra det här! I november kommer deras nya hemsida ut på webben, då får ni se lite mer. 😀