Etikettarkiv: skakighet

Största lyxen ever!

Tuff helg, minst sagt. En gång i månaden har vi assistentfri helg. Nog är det skönt att bara vara familjen två dar och inte ha assistenterna här alls. Förra månadens familjehelg var väldigt skön, men den här helgen har varit ett aber. Jag har haft ont och varit skakig så jag har behövt väldigt mycket hjälp. Jag har fått medge för sven att det är mycket hjälp jag får av mina assistenter som han inte ser och det är nog så jag vill ha det. Jag vill inte ha hans hjälp att duscha. Jag vill inte ha hans hjälp att borsta tänderna. Jag vill inte att han ska serva mig konstant. Tänk, vilken förödelse för kärlekslivet! Så, inga fler schemalagda familjehelger utan assistans.

Märkte ni att det var våffeldagen igår? Åh, jag älskar våfflor. Det blir typ aldrig våfflor hemma hos oss om det inte är just våffeldan. Sven är en pannkakskille och vårt våffeljärn har ingen chans… fram tills nu. För denna våffeldag insåg jag att jag kan äta våfflor när helst jag vill med assistentens hjälp. Nu blir det kanske våfflor två gånger om året istället. 😉

Jag är mäkta lättad över att jag verkar mindre skakig idag än igår. Vilket arbetspass det var att få i sig lite man trots att sven skurit allt i småbitar och jag åt med gaffel och sked. Helt galet. Jag är bara för stolt för att bli matad. Är det där gränsen går tlll att man är på väg att bli ett vårdpaket? Fy fan!

Men, idag är en ny dag. Jag har ont men känner mig mycket bättre och framförallt inte alls lika skakig. Jag hoppas att jag ska kunna hämta ottilia från dagis idag. Hur många vårdpaket får chansen att göra det. Efter en lång vinter är det största lyxen… ever!

Sanningen i vitögat

Vi har kontakt med en familjeterapeut från kommunen. Hon heter Karin och är väldigt finurligt trevlig. Hon har ett spännande arbetssätt för familjer med små barn. Hon har kommit hit med en videokamera och filmat oss när vi umgås med varandra. Sen, när ottilia inte varit med har vi fått sett filmerna och hennes analyser att vad som visas. Spännande för när man väl står framför kameran känner man sig ju väldigt tillgjorde men det är mycket man gör omedvetet som kommer fram på film. Kul att få se. Det har gått bra också. Det har inte dykt upp några negativa analyser. Vi är duktiga föräldrar och ottilia är en lycklig unge.

Det kommer ju förstås in annat i bild också. En gång satt vi och målade med vattenfärger och jag hade väldigt svårt för jag var rätt skakig. Det ssåg jag ju inte fram emot att behöva se på film. Jag ville inte se hur det såg ut. Men när jag väl såg det blev jag förundrad över att jag lyckades se så obesvärad ut trots att armarna onekligen levde sitt eget liv. Det såg ut som om skakningarna inte bekom mig alls trots att det var jättejobbigt. Intressant, det var jag inte medveten om. Inte konstigt att folk uppfattar mig som så stark när jag själv känner mig så svag och vilsen.

Nä, det var inte så jobbigt att se. Däremot  var det inte ett dugg kul att se hur förfärligt dåligt min BH-sitter. Vilka sorgsa tuttar liksom ochmagen sen. Vid ett tillfälle drog ottilia upp min tröja för att visa min mage där jag sitter och kutar rygg. Dear lord! Jag har ing komplex, men lite förfärad blir man ju.

Bra att det är de viktiga sakerna man hänger upp sig på,va! ;-D