Morgonhumör

Jag vill gärna marknadsföra mig själv som morgonmänniska in i benmärgen, men nu sitter jag här och ifrågasätter hela det faktumet. Är jag verkligen så himla glad på morgonen. Jag vaknar töntigt tidigt. Det är ett som är säkert. Så har det alltid varit och jag tror att jag gillar mornar dessutom. Jag har bara väldigt svårt att komma ihåg det just i denna stund, för denna morgonen färgades av riktigt urkasst morgonhumör.

Jag vaknade halv fem, hysteriskt kissnödig. (Jo, jag sa ju att jag vaknar töntigt tidigt.) Jag satte mig på min lilla brumbrum och ska åka till toa. Jag har lärt mig köra i mörker ut genom sovrumsdörren till lysknappen i hallen så jag slipper väcka sovande familjen.  Min man har dock återfått ovanan att parkera sina arbetkängor med stålhetta utanför dörren. Dem körde jag in i. Den ena fastnade i ett av mina hjul och dörrmattan fastnade i den andra. Jag försökte försiktigt (Not!!) sparka loss kängan och det gjorde skitont i tån. Gah! Jag kliver till sist ur lilla brumbrum och känner mig fram till lysknappen (Oj, bonk, aj, dunk, oopsie!) Lyckas lossa allt skräp jag kört fast i och göra morgontoalett, men inte somna om. Istället tog jag ut min bitterhet på datorn som. Bara. Inte. Ville. Starta. Efter en halvtimmes gräl med den envist svart skärmen skulle jag just slänga den i golvet när jag insåg att sladden inte satt i eluttaget.

 När jag tänker närmare på saken kan det vara så att mitt dåliga humör inte alls bottnar i den vidriga morgontimman utan  gårdagen. Min CI-träning har varit en berg och dal-bana. Den första veckan har jag kämpat med huvudverken. Sen avtog den och jag hade två fantastiska dagar utan någon huvudvärk alls. Igår kom den tillbaka och jag mådde riktigt pyton! Det kan ju vara så att jag surar över det.

Jag önskar att jag kunde säga att jag ska ta det väldigt lugnt i helgen men jag ska på kalas både idag och imorgon. Jag vill inte missa det men kanske helt enkelt får gå dit ”döv”. Dessutom ska jag utan tvivel omorganisera skor och annat i hallen. Ordning nu!

Snö är rätt okej när man är varm och himlen är grå

Vissa vad?! Jag tänker inte klaga på vädret. För vädret i dag är bättre än vädret igår. Superkyla är La Divina Commedias nionde krets. Snöoväder kan däremot genomhärdas med god hjälp. Det är precis vad jag haft idag. En assistent som 10 minuter innan vi ska åka kört fram bilen till dörren och satt igång den så den hinner bli varm. Jag har kunnat sitta varm i bilen eller inomhus medan hon i snöblåsten plockat isär rullstolen så att den ska gå in bilen.

Jag har på förmiddagen varit iväg till ortopedteknik och hämtat ut mina vinterskor. När jag beställde dem för 5 veckor sen hade jag ont och godtog att ortopedteknikerna i förhand valt ut en modell åt mig. Jag orkade inte bläddra runt i katalogen och jämföra olika modeller. Jag valde bara färg: chokladbrunt, tack! Idag tittade jag på dem och tänkte ”shit, vad fula dojjer!” Oortopedisska skor. De satt superbra dock. Riktigt sköna från första stund. Det är varm, lätta att spänna på sig och stadiga. Jag är nöjd. Jag beställde ridstövlar till våren också.

Lunch, tupplur och lite kaffe. Sen bar det av till Syncentralen för en massa tester. Beställde nya repfria glas till bågarna och dessutom filtrade linser. Jo, på riktigt! Jag ska få prova mörka kontaktlinsen som alternativ till solglasögon. Låter användbart om man ska vara ute i solen en hel dag. Jag är töntigt bländningskänslig.

Ja, jag är nöjd med denna snöiga dag så jag tänker inte klaga på vädret. Jag gillar att himlen är grå så att jag faktiskt kan titta ut på snöovädret också.

Ibland är man ju lite som man inte vill vara.

Igår var jag lite pessimistisk, uppgiven och totalt ovillig att ta beslut. Det är resultatet efter en dag med tinnitus och halvont i benen. Jag hade dessutom inte hunnit sova ordentligt på lunchen eftersom jag skulle till ortopedteknik. Jag hann lägga mig 40 minuter i vilorummet på jobbet. Att b­eställa skor via en ortopedtekniker tycker jag egentligen är jätteroligt. Det känns verkligen som ett privilegium. Egentligen. Just igår var jag inte alls upplagt för det. Jag behövde hem och kurera mig. Jag brukar aldrig boka in saker innan klockan 15 de dagar jag jobbar förmiddag, men nu blev jag tvungen att ta den här tiden. I vanliga fall hade jag beställt skor med glädje, men inte igår. No!

Beskedet från min assistanssamordnare var ju inte heller så kul att få just igår. Å andra sidan har novemberschemat stressat mig i ett par veckor nu för att jag inte fått rätsida på det. 45 timmar kände väldigt överväldigande. Jag fick några goda råd av min samordnare också. Det var bara att sätta sig och ta tjuren i hornen. Börja genomföra, istället för att undvika. Jag har t.ex. dubbel assistans på morgonen när jag jobbar och Ottilia ska till dagis. Vi klarar oss med en även om det känns sugigt att säga till Ottilias assistent som är vår 18-åriga granne att hon inte kommer få jobba på några veckor såhär innan jul. Jag har plockat bort timmar mitt på dagarna och från kvällarna när Sven inte jobbar. Det fixar sig. Blir lite tuffare, jag får planera lite noggrannare, men det fixar sig. Kniper det så är jag välsignad med en stor och hjälpsam familj. *blinkblink*.

Jag har bantat ner schemat utan att riktigt orkat räkna på det. Jag skickade det till samordnaren så får hon berätta om jag lyckats. Det kluriga är ju att det finns en massa lagar att följa också. Jag håller tummarna och lägger det åt sidan en stund för nu ska vi iväg och beställa en resa. Att som rörelsehindrad beställa charterresa via nätet visade dig vara omöjligt. Nu ger vi upp det. Det är tillgänglighet 2012, det. Vi åker till resebyrån och säger ”Det här vill vi ha. Hjälp oss!”

Sex nyanser av svart

Idag har jag varit på ortopedtekniska kliniken och beställt vinterskor efter att ha köat ett par månader. (Plusgrader i tre veckor till pleeeease!) Att beställa skor där kan vara en riktig utmaning för man får dem verkligen skräddarsydda efter dina önskemål och behov men man får bara se de olika modellerna på bild. Sen ska man välja materialet skorna ska göras i och då får man en stor snurra med läder och mocka i en mängd nyanser. ”Jag har aldrig sett sex nyanser av svart förut” sa min assistent efteråt. Nä, svart brukar ju bara vara svart liksom.
Jag gjorde det dock väldigt enkelt för mig. Ortopedteknikern hade redan valt ut en modell som skulle passa mig bra utifrån mina breda fossingar och begränsade motorik. Jag sneglade på de andra modellerna och bestämde mig snabbt för att det var skönt att slippa välja. När jag skulle välja material valde jag bara den chokladbrunaste av alla chokladbruna för jag det hade jag bestämt sen innan. Vid val av sula så fanns det bara en med tillräcklig bredd för ankfötter. Bra. Vi var klara på en kvart typ. Förra gången tog det mig en timme att välja allt det där.  

Jag kommer verkligen inte ifrån det där med att ha beslut idag ändå. I min mail inbox väntade nyheter från min assistanssamordnare. Assistansen i november är svår att få till för timmarna vill inte räcka och jag överkasserade dessutom mitt assistansbeslut med tio timmar förra månaden vilket jag måste ”ta igen”. Jag måste plocka bort ca 45 timmar från schemat kommande månad för att inte överkassera mitt assistansbeslut om jag inte ska ”låna” timmar från december. Hur biiiiip ska det gå till? Jag ska välja ut 45 timmar i november då jag inte ska behöva hjälp med något. Jag säger bara en sak: tur att man inte är ensamstående!

Dags att trolla med knäna…

Sko-evolution

Idag har jag tagit min skoshopping till helt nya höjder. Jag har inte varit på Marieberg gallerian, nej. Jag har varit på ortopedtekniska mottagningen på USÖ. Man förväntar sig ju liksom en hylla med några farfar-skor i grått och brunt men faktum var att man fick bläddra i katalog med lite olika bas-modeller sen fick man en ordentlig hög med provbitar av skinn och mocka. Det var en lättnad att inte behöva prova modellerna. Istället fick jag prova en provsko som var extra bred. Anledningen till att jag fått remiss att köpa mina skor hos ortopedteknik är att jag har freakishly breda fötter och överdrivet höga fotvalv samt känsliga fossingar.  Bredskon jag fick prova var förstås ändå för smal men jag fick berätta exakt vart det klämde. Ortopedteknikern tog typ fem olika mått av varje fot och mätte även längden. Jag har strl 35,5 på höger och 36.3 på vänster i längd men typ 39 på bredden. Happ, det tog en evighet för mig att välja en färg. När det väl var gjort kunde ortopedteknikern måttbeställa mina första skor. Vilken grej att välja modell, sula, färg och sen bara veta att skon kommer att passa. Vilken lyx! Är det på det viset spenderar jag gärna pengar på skor.

Vilken färg valde jag? Blå.

Nu krävs det rejäla grejer

Idag ´kände jag starkt att jag ville ut. Ut i den fina härliga höstluften innan den riktiga kylan kommer. Är det stark sol får jag väl glo på marken tänkte jag. (Och det fick jag så fort vi gick motsols.)  Jag ville ut med rullstolen i karlslund.  Sven, Eric, Alva och Ottilia hakade på. Vet ni, det var kallt. Skitkallt!  Vackert, friskt och härligt, men kallt. När jag åkte till apoteket härom dan var det riktigt härligt, men idag var det andra vindar i luften trots att jagt var lika påpälsad. Det dög tydligen inte alls med stickade vantar och och skinnskor. Det skulle varit rejäla grejer. Nu blir det till att börja använda nya vinterkängorna. Jippi! (Jo, jag behöll dem faktiskt när sven kom på att jag nog trots allt behövde dem)

Bilder från vår promenad:

Detta bildspel kräver JavaScript.

Blev till att begrava sig under duntäcke och elektriska värmefilten när man kom hem.  Jäkligt ont. Sov 2 timmar och orkade sen masa mig upp. Resten av dan blev väldigt lugn. Min största ansträngning var att ordna ett fotbad till sven som överraskning. När han vilade släpade jag fram fotfilar och hela kitet, blåste upp det uppblåsbara fotbadet och konkade 5 stora 1,5l flaskor med vatten och fyllde den med.  Tadaaa!! 

Ottilia tog sig också ett fotbad med pappa när hon kom hem efter kalas hos Anders pappa.