Etikettarkiv: sy

Size does matters…

Jag har gjort mer än lägga schema idag. Min pyssligaste assistent jobbade och jag passade på att ny ett fodral till mina sugrör. Ja jo, du läste rätt. Jag ville ha ett fodral till mina sugrör.Jag har velat ha ett länge. Inte för att jag är så övernördig i just sugrör att jag vill sy fina saker åt dem, utan för att jag allts har med mig sugrör i väskan för att smidigt kunna dricka trots mina skakningar. Jag dricker allt med sugrör, Kaffe, vin, öl, linssoppa, you name it. Att ha sugrör skramlande i botten -ingen hit- så jag brukar ha dem i en plastpåse, men de satans sugrören ramlar ständigt ut.

Så, jag har letat efter ett passande fodral. Då tänker man pennfodral, men pennfodral är för korta. Alla andra fodral också ha det visat sig. Så nu sydde jag ett själv. Nästan själv. Så här blev den och jag är riktigt nöjd. Helt och hållet återbruksmaterial. Även blixtlåset.

Maskinens fel, inte mitt!!

Den senaste tiden har drabbats av den där viljan att fixa nåt. Klara nåt. En fysisk bedrift. En släng av ”kan-själv-feber”. Då blir självförtroendet också plötsligt väldigt skört. Det är väldigt jobbigt att inte klara saker själv helt plötsligt. Det är inte så att jag är ledsen över vad jag inte klarar, jag kan bara inte acceptera det. Jag måste hitta nåt jag inte tror att jag klarar, och klara det. Även om assistenten hjälper mig räknar jag det som MIN bedrift. Jag fick en fixidé om att jag, Sven och assistenten skulle bygga staket till altan själva. Min pappa sa till mig att lägga ner. Det älskar jag honom för. Vem som helst fattar ju att det var en urkorkad idé. Mina andra hetsiga planer om stockholmsresor, renovera kökssoffa, rensa förrådet, måla om köket och alla andra idéer som drabbat mig har jag också efter lite klok självinsikt lagt åt sidan. Man kan inte göra allt på en gång. En sak i taget, lilla vän. Jag vet egentligen vad jag klarar och vad jag bör undvika.

Okej, mitt sladdhus var en sån grej jag genomförde men sen tittade jag på den och tänkte. Några hål i en snygg kartong är ingen riktig bedrift. Det mättar inte mitt lilla monster. Idag hade vi fixardag. Då tog jag mig an ett projekt jag velat göra länge: sy med symaskin. När jag sökte assistans fick jag ange om det var något fritidsintresse jag skulle göra men inte klara utan assistans. Jag sa att jag skulle vilja rida och prova att sy med symaskin igen. Så, idag lånade jag en jättegammal Husqvarna för att ta mig an draperierna i sovrummet och sy om dem lite. Det gick bra, med assistentens hjälp sydde jag hela dan. Vi blev nästan klara. Petra, min assistent tittade på sömmarna och sa ”Vad sjukt fult det blev!” Hon har helt rätt för den gamla symaskinen var helt hopplös. Jag är ändå helt sjukt nöjd för det var maskinens fel inte mitt. Jag gjorde det bra.

Såg en bra chickflick ikväll: The jane austen-bookclub. Good shit!

Ett fabulöst liv med assistans

Har suttit uppe en timme nu, sedan fem. Jag har haft svårt att sova den sista tiden. Svårt att somna och vaknar ändå tidigt.  Det är mycket som fladdra i huvudet. Igår började ett och annat släppa och jag har gripits av positiva förväntningar.  Framför mig har jag beslut angående assistans, möte med färdtjänst (försöker få ordning på deras bristande service kring barnens säkerhet i bilen), CI-utredning, hitta en ny assistent, få ordning på hemtjänsten och det faktum att jag försöker bli anställd på mitt jobb. 

Det känns som om saker kanske börjar ordna upp sig. Jag kan inte låta bli att fantisera lite om hur livet skulle kunna se ut med den assistanshjälpen jag ansökt om. Saker som skulle kunna bli så mycket lättare. Jag har så många ideér om hur jag vill organisera sakerna på hyllorna här hemma för att lättare kunna hålla ordning, men jag kan inte flytta runt allt själv och sven hinner inte med. Jag vill frosta ur frysen, lägga upp alla mina byxor så att de faktiskt passar. sortera in en hög med papper i pärmar, städa ur skafferiet o.s.v. o.s.v.

Jag vill börja sminka mig, göra mig snygg i håret, måla naglarna ofta, duscha oftare, raka benen, köpa kläder med knappar i. Jag vill prova massa nya recept, koka egen marmelad, göra små pilliga småkakor och baka bullar.  Jag ser framför mig hur jag vid sociala sammanhang inte behöver deppa ihop om jag inte hör något för familjen kan teckna och assistenten hjälper mig att tolka när det behövs.

Det  är bara en bråkdel av allt jag föreställer mig. Det låter som om jag tror att allt helt plötsligt ska bli skitlätt bara jag får en assistent och att jag tror mig få obegränsat med tid. Så förstår jag ju att det inte är. Man får lätt höga förväntningar och blir sen besviken, som om man förväntat sig att allt helt plötsligt skulle bli lätt och genomförbart, men så blir det förstås inte. Lite lättare blir det nog ändå.

Jag sitter också och undrar hur det kommer kännas att ha en person med sig så mycket. Man lär ju bli trötta på varandra. Ibland kanske man inte ens vill märka av personen även om man behöver hennes assistans. När man vill vara själv med familjen t.e.x. Jag vill gärna överraska sven med kaffe på sängen när jag väcker honom och behöver hjälp att bära in kaffet. Kan jag be henne gå ut sen och lämna oss ifred. Ska hon sitta i vardagsrummet och glo? Hon kan få låna en god bok om hon vill. Haha, hur ska HON överleva utan MIN konstanta närvaro. Ibland är man riktigt galen!

Vilket fabulöst liv det skulle kunna bli ändå. Är det föresten ett riktigt ord? Jo då, enligt SAOL är det faktiskt det. Jag var tvungen att kolla så jag inte hittat på det själv.