Jag säger ju inte att ni måste, men… jo, sjutton ni MÅSTE se dokumentärserien ”Sapmi sisters” på SVT-play. Det kommer inte ta all er tid för det är bara fyra avsnitt och ni kommer tacka mig. Lovar.
Den handlar om systrarna Märak: Mimie och Maxida. Man får följa dem som artister och människorättsaktivister i kampen för samernas rättigheter. Man kan säga att de inte är rädda att ta till radikala manifestationer och de får resultat. Och så är de ju skitcoola också.
Serien får mig att känna mig skyldig. Min morfars föräldrar var samer, men tog sina söner söderut ifrån allt det där och bytte namn. Gammelmorfar ville vara pingstpastor istället. Det var mycket hysch hysch kring det där. Att vara same var ju så smutsigt och fult. Även senare var det inget som varken gammelfarfar eller gammelfarmor ville prata om. Min morfars bror lät sig dock begravas med den samiska flaggan. Det gör mig till 1/4 same. Tekniskt sett har jag då rätt att bära kolt och rösta i sametinget, men etiskt tycker jag att det finns skyldigheter som först i så fall skulle behöva uppfyllas först.
När jag ser Sapmi sisters tänker jag att vi inte kan fortsätta beklaga oss över att gamlingarna tog avstånd till vårt arv. Då när rasbiologiska övergrepp ansågs anständigt.
Om ett år eller två vore det fint att samla ihop sysslingarna och återvända till Sapmi för en studieresa. Jag gillar verkligen det som Maxima och Mimis gör. Det är lättare att identifiera sig med samer genom dem.
TV-serien hittar ni här: Sapmi sisters
Bildkälla: SVT.
Ett gott liv 